Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 2

dens utvisande från landet, dels om förbud för den att hålla skolor. Slutligen omtalas afskaffandet af presterfias tvungna celibat. I Italien har man genom införandet af civiläktenskap äfven tillåtit prester att ingå sådane, häruti afvikande från Frankrike, der detta icke ännu tillåtes. FRANKRIKE. En fransysk tidning innehåller en beskrifning öfver den sal, der konferensen om den grekisk-turkiska konflikten har sina sammankomster, samt några biografiska notiser om makternas fullmäktige. Det heter bland annat: Mötena hållas i franska utrikesministören under markis Lavalettes ordförandeskap i den s. k. kongress-salen, till minne af 1856 års kongress. Salen, som är mycket stor, är öfverdragen med karmosinrödt damast, genomväfd med guld; för fönstren hänga gardiner af liknande tyg, och i midteln står ett stort, ovalt bord med grönt bordtäcke, omkring hvilket ländstolar äro anbragta. På begge sidor om dörren, som leder till utrikesministerns rum, hänga porträtter i naturlig storlek af kejsaren och kejsarinnan, innefattade i rikt arbetade och förgyllda ramar, öfver hvilka man ser den franska örnen. Midtemot dessa porträtter hänger en målning, föreställande kongressen i Paris år 1856, och vid pelaren mellan två fönster är uppställd en marmorbyst af Napoleon I. Kongressens president, markis Lavalette, har beklädt diplomatiska poster i Persien, Egypten, Kassel, Koustantinopel och Rom. Han beskrifves som en ung, välväxt man, en fulländad och bildad gentleman, som tillhör fredspartiet. Lord Richard Beckerton Pemell Lyons, den engelske ambassadören, är född 1817 och således nu 52 är gammal. Efter att hafva studerat i Oxford inträdde han i flottan, der han emellertid endast stannade en kort tid. Sedan har han beklädt diplomatiska poster i Athen, Dresden och Florens; 1868 blef han sänd till Rom med anledning af 2 engelska undersåters häktning, i hvilken sak han uppträdde med mycken kraft. År 1860 åtföljde han prinsen af Wales på dennes resa i Canada, och han har flera gånger å Englands vägnar uppträdt i förhandlingar med Förenta Staterna, t. ex. i Trent-asfaren. Österrikes representant, furst Richard Clement Josef Lothar Herman MetternichWinnebury är född i Wien den 7 Jannari 1829. Han är hertig af Portella, grefve at Königswart, grand af Spanien m. m. Från afslutandet af freden i Villafranca år 1859 har han varit österrikisk ambassadör i Paris, och såväl han som hans gemål spela en framstående roll i den parisiska sällskapsverlden. Grefve Ernst Johan Stackelberg representerar Ryssland. Han är generallöjtnant och har som artilleriofficer deltagit i de kaukasiska fälttågen, men derefter innehaft åtskilliga diplomatiska befattningar i Turin, Madrid och Wien. Han är en man på 55 år och lärer hafva gjort omfattande politiska och militära studier. Grefve Eberhard Solms-Sonnenebalde, som representerar nordtyska förbundet, har äfven i början varit militär, men ingick 1856 i diplomatiska kåren och har beklädt diplomatiska poster i Dresden, Wien, IlIannover och Petersburg. Chevalier Constantin Nigra, Italiens ambassadör i Paris, är endast 39 år gammal. Ilan är född i Turin och studerade vid universitetet i denna stad, hvarefter han anställdes i utrikesministeren. År 1548 deltog han som frivillig i Italiens trihetsstrid, men. inträdde sedan ånyo på den diplomatiska banan och blef 1852 Carours sekreterare. Efter dennes död har han innehaft flera diplomatiska poster vid den italienska ambassaden i Paris. Djemil Pascha, Tortens representant, är en temligen ung man, som lärer ha stort inflytande i sitt fädernesland. Han har redan två gånger förut varit ambassadör i Paris. Ehuru utträdd ur konferensen, der man icke ville medgifva honom att deltaga i besluten, torde böra omnämnas Greklands ambassadör i Paris, Rizos Rangabe, som är född 1810. Han började som militär i bayerska armåen, men ingick sedan i krigstjenst uti sitt fädernesland. Derefter har han både varit diplomat — som sådan var han ambassadör i Förenta Staterna — och professor i arkeologi vid universitetet i Athen. Rangabe är en liten hvithårig, mager man, som skrifvit flera arbeten, hvaribland äfven poesi, såväl på grekiska som fransyska. Man har på vissa håll påstått, att kejsaren varit missbeläten med Baroches beteende mot baron Suler. Detta är blott till hälften sannt. Napoleon III, som mycket håller på sina prerogativer, tog illa, att storsigillbevararen antagit Scguiers ansökan om afsked från prokuratorsembetet, utan att meddela honom detta; men i grunden hade han ingenting emot sjelfva saken. ENGLAND. Äfven Gladstone hade under början af det inbördes kriget i Förenta Staterna delat medelklassens och de högre klassernas missuppfattning af förhållandena dervid och öfverskattat rebellstaternas krafter. I en nu af amerikanska tidningar oflentliggjord brefvexling mellan Gladstone och Lester har den förstnämnde erkänt sitt misstag i detta afseende. Lord Hawke — trots sina 70 år känd som en väldig räfjägare — har, till följe af ett fall från hästen vid en hetsjagt, aflidit. AMERIKA. Angående upproret på Cuba äro underrättelserna myckat motsägande. Den officiella tidningen på ön påstår, att trupperna efter en batalj anträffat stora strychninförråder hos de upproriska, hvilka varit bestämda till de spanska truppernas