Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 2

Högländaren. ) Roman af Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. Med dessa ord flyttade han sig ännu närmare intill Mac Leary, och i det han förde sin mun tätt intill hans öra, började ban åter att berätta och förklara, men så sakta att Janet, till och med i vakande tillstånd och med den mest spända uppmärksamhet, ej skulle hafva förmått urskilja ett ord. Mac Leary satt der likt en anklagad, som afvaktar sin dödsdom. Hans ansigte var likblekt och pannan lätt rynkad. Nästan orörliga, men med demonisk glöd, stirrade hans blickar i de enstaka, små blå lågorna, som dansade framför honom på glödhögen och erinrade om irrskenen derute i träsket. I sin otålighet gnagde han än på underläppen, än på sina ljusa mustacher. Intet af de ord, som yttrades, gick förloradt för honom, och likväl fullföljde hans tankar sin egen väg. Och sällsamma tankar måste det vara, tankar af föga vänlig art, ty stundom färgade en flyktig rodnad hans bleka ansigte och ådrorna vid hans tinningar svällde, så att de hotade att brista. IIan lyssnade till högländarens ord och betraktade derunder de rörliga, blå lågorna, hvilka uppdöko än här än der och dansade öfver den gula askan. — Se H.-I. N:o 10. 1 —Ä I