Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 2

— Frukta ingenting, Sonny, återtog Dougal, som bemärkte och tolkade denna rörelse, — om jag brytt mig om pengarne så hade ingen makt i verlden kunnat hindra mig från att ta dem. Se nu efter hvad mor Carry har stoppat i påsen. Hon talade om ett papper, — om jag hörde rätt, — ett papper på hvilket edra föräldrars bostad stär upptecknad, och som papper lätt kan förstöras, kunde det inte skada om vi lära edra föräldrars adress utantill. Långsamt framtog Mac Leary börsen. ty Dougals anmärkning föreföll honom ganska grundad. Men den omständigheten, att Dougal ej kunde läsa, besegrade hastigt hans sista betänkligheter, ty han skulle ju således sjelf få taga reda på skrifvelsens innehåll. Tigande öppnade han börsen och framtog halsbandet med darrande hand. — Fördöme mig, utropade Dougal då han varseblef halsprydnaden, — om det inte verkligen är samma perlband, som jag med egna ögon såg på den unga ladyns svanhals! Vid Gud, man, hvad önskar ni mera? Perlbandet och märket på er hals äro tillräckliga att bevisa hvem ni är. Mac Leary, som emellertid hade betraktat det i låset ingraverade vapnet, förde handen till sin hals vid omnämnandet af födelsemärket, likasom hade han der känt en stickande smärta. Han kastade en orolig, misstrogen blick på Dougal, som tycktes försjunken i granskningen af halsbandet, och derefter framtog han det gulnade brefvet samt uppvecklade det varcamt