Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1869, sida 2

Göteborgs läkaresällskaps Ärsberättelse den 14 Januari 1869, Göteborgs läkaresällskap afslutar i dag sitt 11:te arbetsår. Vid ett sådant tillfälle är det såväl för ett samfund, som för individen, icke blott ett behof, utan rent af en skyldighet att kasta blicken tillbaka på det förgångna, för att af detsamma hemta lärdom och erfarenhet för framtiden. I hvad mån har vårt sällskap under det förflutna året bidragit till den menskliga kulturutvecklingen, hvilka spår har det lemnat af sin verksamhet? — En sådan fråga skulle helt säkert, ehuru fullt berättigad, uppväcka känslor af blygsel och förlägenhet äfven inom samfund, vida rikare än vårt på krafter och förmågor, samfund, som genom ändamålet med sin stiftelse verkligen anse sig hysa anspråk på efterverldens erkänsla. Till dessa samtund räkna vi lyckligtvis icke vårt; våra stadgars 2 3 säger uttryckligen, att det endast är till för att underhålla en närmare förbindelse mellan ledamöterna, sätta dem i tillfälle att samtala och rådslå om vetenskapliga, isynnerhet praktiska ämnen och befordra kännedomen om den nyare medicinska litteraturen. Detta vårt anspråkslösa mål tro vi oss med tillförsigt hafva uppfyllt, då vi erinra oss huru det inbördes umgänget och förtroliga utbytandet af tankar och åsigter på våra sammarkomster ofta plötsligt vidgat vårt synfält och mången gång öppnat för oss obekanta regioner, huru vi från inoch utländska tidskrifter sökt tillegna oss andras på större materiella resurser fotade erfarenhet, huru vi skyndat att för kamraterna framlägga hvad vi funnit lärorikt och interessant från sjuksängen och obduktionsbordet. Vi tro oss således hafva, i det vi på bästa sätt sökt förkofra vårt eget kunskapsförråd, åtminstone indirekt arbetat på läkarebildningens höjande i vårt land. Men, torde någon invända, detta resultat är dock alltför inskränkt och egoistiskt, ett sällskap bör dock på något sätt inför efterverlden vittna om sin tillvaro. Härpå genmäla vi, att detta också är vår afsigt att göra på ett fält, der våra små resurser, i stället för att missaktas, verkligen kunna komma till heder och erkännande, och detta är statistikens. Inom detta område äro nemligen små och noggranna uppgitter af vida större värde, än dessa storartade resultater, hvarmed de rikt befolkade städernas statistici stundom öfverraska oss. Vi hafva nemligen lättare att uppdaga, förekomma och rätta felaktiga uppgifter, som stundom uppsåtligen, stundom ofrivilligt kunna insmyga sig i våra erhållna bidrag, vi kunna lättare till sitt rätta värde uppskatta alla de små lokala och sociala omständigheter, hvilka, ehuru betydligt modifierande sjukdomsoch dödlighetsförhållandet, förblifva obemärkta inom de stora befolknings-centra. Vi nedlägga derföre ej obetydliga kostnader och stor möda på detta fält och det är resultaterna häraf, som jag nu med några ord går att för allmänheten framlägga. Sedan flera år tillbaka har sällskapet låtit trycka och till sina medlemmar utdela blanketter, å hvilka de under hvarje vecka inträffade sjukdomsoch dödsfall antecknas. Resultaterna af dessa uppgifter sammanföras vid årets slut i tabeller, såväl särskilda för de olika åldersklasserna, som summariska, upptagande vecka för vecka alla under året insjuknade och döde inom de resp. sjukdomarne. Dessa veckorapporter hafva äfven under det förflutna året influtit temligen jemnt, utvisande ett ökadt intresse för denna, kanske den vigtigaste gren af vår verksamhet. 796 rapporter öfver insjuknade och döde hafva sammanlagdt under året till sekreteraren inkommit, hvilket i medeltal utgör något öfver 15 stycken i veckan. Under sommarmånaderna sjunker naturligtvis detta rapportantal betydligt dels till följe af åtskilliga medlemmars bortovaro, dels till följe af den ej obetydliga utvandringen af stadens innevånare. Det hufvudsakliga rättesnöret för bedömandet af sjukdomsförhållandet under denna årstid utgöres at distriktläkarnes rapporter, enär flertalet af dessas patienter torde af omständigheternas tvång få anses tillhöra kommunens i detta afseende stadigaste befolkning. De 796 veckorapporter, som under det tilländagångna året blifvit inlemnade, upptaga 23,518 acuta sjukdomsfall, hvilket antal är den högsta sjuknummer något år uppvisat sedan införandet af våra veckorapporter. Det öfverstiger till och med det genom koleraepidemien sorgligt ryktbara året 1866 med icke mindre än 2,200 sjukdomsfall. Såsom den förnämsta orsaken till denna stora öfvervigt kunna vi utan tvekan angifva den under de senaste månaderna hit importerade och här ännu florerande messlings-epidemien, ehuru den likväl ej ensam vore tillräcklig att förklara denna ökade sjuknummer, om ej, såsom nedan vidare skall utvecklas, den torra och varma sommaren beredt en alltför god jordmån för gastro-intestinal-catarrher och nervfebrar. Den högsta sjukdomssiffran (6,645) för året visa tarmkanalens catarrhala affectioner, i rappor