äldrar, hvilka betalt för sin mat, men likväl deltagit i alla förrättningar, besökande anstalten för de kunskaper och den öfning i hushållssysslor de der kunde vinna. Här torde böra erinras, att man icke må begära, det flickorna i anstalten skola kunna utbildas till färdiga kokerskor eller kammarjungfrur. Anstaltens alla förhållanden äro dertill alltför anspråkslösa. De kunna inhemta insigt och öfning i den enkla matlagning, som inom anstalten förekommer och de kunna vänjas till sträng ordning och renlighet — men icke mera; det öfriga måste de lära sedan de kommit ut i lifvet. I bakning böra de kunna hinna något längre, emedan man bakar äfven finare brödsorter till afsalu. I tvättning och strykning kunna de hinna längst, emedan anstalten mottager äfven den finaste tvätt, hvilken här alltid blifvit utförd till belåtenhet. Detta är gränsen för de unga flickornas arbets-skicklighet på derta område, och detta är icke så litet på två år, men vigtigast är att de på samma gång vunnit duglighet och att de blifvit vanda vid arbetsamhet och ordning. Men, invänder man — och nu komma vi till en hufvudsaklig anmärkning mot skolan — anstalten är för dyr. Då hvarje flicka här kostar 250 å 280 rdr om året, har alltså hvar och ens kurs i skolan kostat 500 å 560 rdr, och detta är för stor kostnad för ändamålet, om man också ej kan undgå att med fägnad erkänna, att det blifvit i öfrigt lyckligt uppnådt. Vi erkänna befogenheten af denna anmärkning, och ingen omständighet har mera än denna gjort direktionen bekymmer. Men då man följer alla anordningar och genomgår serskilt alla ntgiftsposter, har man icke funnit en enda, hvari något öfverflöd förekommit. Här måste också beaktas, att de år, som mest drabbats af dessa anmärkningar, nemligen åren 1867 och 1868, varit dyra år. Så hafva mjölpriserna varit så höga, att hvarken bageriet eller köket lemnat synnerlig behållning. Och dertill kommer, att i dessa utgifter uppgå räntor och reparationer till c:a 2,000 rdr, hvilket drabbar hvarje barns underhåll med 40 rdr, hvartill komma dryga kostnader för den gamla ångköksapparaten, som drager mycket ibränsle, fordrande derjemte en serskild maskinist. Icke förthy skulle man befara, att misshushållning här egde rum, derest man icke förnumme samma klagan från nästan alla andra liknande inrättningar, der barnen hafva sina hem (s. k. internater). Så föreligger oss Willinska slöjdskolans sednaste framställning om anslag från staden, grundad på 1867 års bokslut. Der uppgå utgifterna för 30 gossar för året till 9,774 rdr, eller c:a 325 rdr för hvarje gosse, oaktadt här icke förekomma några räntor eller hyresafgifter. Då hvarje gosse stannar i denna anstalt 3 å 4 år, blir kostnaden för hvarje elev, som skolan utsänder i lifvet, öfver 1,000 rdr. Och häröfver hafva vi aldrig hört någon klagan anföras. Och likväl drista vi påstå, att det är en större uppgift för en skola att i lifvet utsända årligen 12 a 13 väl danade unga qvinnor än 8 å 10 ynglingar, ehuru vi ingalunda underskatta betydelsen af den senare uppgiften. Mot båda anstalterna anmärker man, och visserligen ej utan skäl, att de komma endast ett fåtal till godo. Det är dock naturligt att så måste ske, innan man erhåller medel att gifva saken en större utsträckning. Kunde man öppna åt alla obemedlade flickor, som utgå ur folkskolan, en sådan praktisk kurs, som hushållsskolan innebär, så skulle, efter vårt förmenande, inga penningar vara bättre använda. Ty först då skulle frukterna rätt framträda af stadens storartade uppfostringsanstalter. Ja, vi skulle anse det vara mycket lyckligt, om en liknande kurs öppnades för de bemedlade klassernas fickor, hvilka derigenom skulle vinna en utbildning, både i fysiskt och moraliskt hänseende, som de behöfva, för att kunna rätt fylla sin uppgift såsom husmödrar. Den anstalt, hvarom här är fråga, har vunnit, såsom vi någon gång anfört, det lifligaste erkännande af personer, äfven från aflägsna länder, som tagit kännedom om densamma. Den är också i sjelfva verket egendomlig för Göteborg. Att meningarne om densamma likväl här varit ganska delade, finna vi ganska naturligt, men om det finnes tviflare på anstaltens ändamålsenlighet (dock hafva desse gemenligen icke tagit någon närmare kunskap om skolan), så eger den också varma vänner. Detta har wigat 22—.