Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1869, sida 2

ty hans bröst häfdes, likasom kände han sig nära att qväfvas. Då återsjönk Janet i sin djupa sömn, och likasom hade denna omständighet stadgat ett beslut hos honom, nedsatte han sig åter bredvid Dougal. — Så låt mig då höra edra bevis, började han med hes, låg röst, hvilken tydligt förrådde, att alla passioner inom hans bröst voro i rörelse; — låt höra hvad ni har att säga mig; jag vet att det är de nedrigaste lögner, som någonsin påfunnos af en skurk; men jag måste höra dem för att kunna vederlägga edra förmenta beriMen tala sakta. — Fastän hon är dum, bör man inte tro henne, svarade Dougal, — men det fordras ett dylikt anfall som det ni hade nyss, för att väcka henne. Emellertid vill jag vara försigtig. (Forts.)