Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1869, sida 1

555 .Fienderna till den revolution, som är symboliserad i den provisoriska regeringen, hatva på skamligt sätt utspridt ryktet, att man vill afväpna de frivilliga, under förevändningen att reorganisera dem. Detta rykte är fullkomligt falskt. Regeringen anser och uppskattar den konstituerade borgarmilisen som frihetens starkaste stöd, och regeringen skall lika visst hafva omsorg om denna milis, som den skall blifva oböjlig mot dem, hvilka göra bruk af de åt dem anförtrodda vapnen mot den genom revolutionen tillkomna regeringen och mot sakernas nya ordningLyckligtvis hafva vi endast att beklaga attentaten i Cadix och Malaga, och det är icke att frukta, detidelskola förekomma på andra punkter. AMERIKA. Presidenten Johmsons amnestidekret söreligger nu till sitt hela innehåll. Efter en längre inledning heter det der: Således tillkännagiives härigenom, att jag, Andrew Johnson, presidont i Förenta Staterna, i kraft utaf den mig genom konstitutionen lemnade makt och myndighet samt uti det suveräna folkets i Förenta Staterna namn, lemnar en fullständig och ovilkorlig pardon åt hvar och eri, som direkt eller indirekt deltagit i inbördeskriget, och detta med återinsättande i alls de rättigheter, privilegier och förmåner, som i konstitutionen och lagarne äro tillförsäkrade. Denna amnesti kan emellertid icke anses vara af den allraringaste vigt. De benådade kunna visserligen nu utan någon risk återvända till Förenta Staterna, men detta kunde de redan förut, enär det icke föll någon in att — utom mot Jefferson Davis — vilja anställa någon högmålsprocess. Hvad angår återinsätlandet ,i alla rättigheter, privilegier och förmåner, som i konsitutionen och lagarne äro tillförsäkrade, så strider häremot en författning, så lydande: , Hvar och en, hvilken som civileller militärtjensteman, aflagt ed på konstitutionen och derefter deltagit i någon rebellion mot densamma, är utesluten från hvarje civileller militärtjenst under Förenta Staternas regering, och denna förlust af medborgeriga rättigheter kan endast upphäfvas genom 73:dels röstpluralitet i legislaturens Dsegge hus. Dagens post. FRANKRIKE. Den 10 dennes höll Jules Favre en föraäsning uti Valentinssalen i Paris öfver sedernas inflytande på litteraturen. Edard Laboulay innehade ordförandestolen; yredvid honom på estraden såg man Peletan, Uuvilller Fleury, Prerost Paradol, rämieua, Jules Ferry och andra på veenskapens och litteraturens områden utnärkte män. Laboulay öppnade sammanromsten med ett snillrikt tal om församingsrätten, hvarvid han jemförde Frankike med England och Amerika. Derefter öreställde han Favre för församlingen. )ennes föredrag var i det hela temligen xyligt och alldeles icke beräknande på att vänföra åhörarne, men när helst politiska inspelningar förekommo i detsamma, belades de med stormande bifall. Kejsarlömets, såväl det förstas som det andras, nflytande på litteraturen skildrade Jules avre i dystra färger. Den förste Napoeon ville diktera litteraturen, likasom han likterade lagarne. Följden blef, att denna )eriod ej hade mer än en skriftställare — m qvinna, fru de Stall, och hon måste efva i landsflykt, hedrad med den envällige herrns hat. Sina tankar öfver det indra kejsardömets inflytande på litterauren sade sig talaren icke vilja öppet utala, men han antydde, att den del af senne, som mottagit direkta inverkningar uf ceesarismens anda, hamnat i moralisk muts. Han tillade emellertid, att en tidsUder, som uppvisat sådane män som Vicor Hugo, Lamartine, Alfred de Musset, le begge Thierry och Chateaubriand, är ör stark och lefnadsfrisk för att kunna ringas till fullständigt förfall. Favre sluade med några ord om qvinnan: ,,hon nåste vara ej blott medborgarnes moder, tan ock sjelf medborgarinna; hon måste manciperas från allt, utom från sedligeten och pligterna.