Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1869, sida 1

några månader, som ha het tillbragt i — — Se så, Dougal, afbröt Mac Leary, — jag ser att ni har förstätt mig, och derför är det inte värdt att röra upp gamla historier. Ni är ju pu den ende, som vet den förestående förändringen i mitt öde? — Riktigt, Sonny, den ende; jag svär det vid min ära. Ett uttryck af djupt förakt flög öfver Mac Learys drag, då han hörde högländarens försäkran. — Ehuru det inte skulle skada mig synnerligen om ni pratade, fortfor den unge mannen, — så måste jag dock medge, att er tystnad vore mig mycket angenäm, till och med önskvärd, och efter jag för tillfället är vid kassa, så tänker jag köpa er tystnad mot ett antal fullvigtiga sovereigns. — Änbudet låter bra, svarade röfvaren långsamt, — men innan jag beslutar mig, måste jag nödvändigt göra er några trågor. — Fråga, svarade Mac Leary, synbarligen obehagligt öfverraskad. , Dougal harskade sig. — Vet ni hvar edra föräldrar bo? frågade ban likgiltigt. — Jag vet åtminstone tillräckligt för att hoppas på framgång vid mina forskningar, svarade Mac Leary, hos hvilken tvifvel började uppstå, emedan han ännu icke hade undersökt brefvet i penningepåsen. — Hm, det är redan något värdt, anmärkte Dougal och rörde i glödhögen, — då tänker ni väl snart ge er i väg? — Ja visst.