Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1869, sida 1

— Naturligtvis. — Och utan att ta afsked af edra vänner? — Ingen skall veta hvart jag tagit vägen. — Och i Amerika tänker ni dyka upp som Fortesquieu Mac Ivor? — Jag skall göra det hvartill jag är berättigad. Fast jag här inte vill yppa förhållandet, så försvinna der borta alla dylika betänkligheter. — Godt, Sonny, taladt som en man; och nu, då jag känner edra planer, säger jag er, att ni lugnt kan behålla edra par sovereigns. — Tänker ni handla mot min önskan? utbrast Mac Leary häftigt. — Nej, Sonny, jag skall tiga som grafven, bedyrade högländaren allvarligt. — Nå, då kan ni åtminstone ta emot en liten gåfva af mig, svarade Mac Leary lugnad, betänk, att några guldstycken äro bra att ha till den kommande vintern. — IIm, jag har ingenting att invända mot en liten penninggåfva, men detta står inte i något sammanhang med min tystnad. — IIur skall jag förstå det, Dougal: ni tycks ha något i bakhåll? — Jo, jag tänker också lemna det här landet. — Tänker ni då utvandra? frågade Mac Leary öfverraskad. — Ja visst, ljöd det af ett tvetydigt leende åtföljda svaret, — hvad skall jag göra längre i en trakt, som sedan mor Carrys död inte längre erbjuder mig någon säker tillflyktsort? — IIvart tänker ni bege er? återtog Mac Leary med hemlig oro.