Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1869, sida 1

satyrhufvuden. Der ligger en liten sifsig officersmössa, som lämpligt kan begagnas till nåldyna; och se bara, här ligga varor, som ännu ej äro uppackade, utan direkte komna från packhuset, ännu emballerade i vaxduk. Men nej, det är ett misstag. Då vi undersöka saken närmare, finna vi, att det är en ny variation på — cigarretuier. Men ej heller här kunna vi stanna längre. Lampornas och ljuskronornas mängd, som än ytterligare multipliceras af de talrika speglarne, förmå ej qgvarhålla oss längre, lika litet som de stora samlingarne af glas-, kristalloch porslinssaker. Vi promenera åter nedåt gatan, titta in genom de olika handlandernas fönster, glädja oss hos bokhandlaren vid tanken på, att om det yttre motsvarar, det inres måtte den litterära skörden denna Jul varit utomordentligt rik, ty alla böckerna utställas som ,praktverk med lysande band och guldsnitt, eller ock fröjda vi oss åt tanken uppå, hvilken mängd berömda män och qvinnor, Danmark för närvarande har att uppvisa, ifall vi skola döma efter den stora samling sotografiporträtter af dessa, vi här finna utställda. Hos blomsterhandlaren förvånas vi öfver att se vårens och sommarens alster representerade af mångfaldiga blomstrande ochådostande buketter, bland hvilka samlingen af rosor intager en framstående plats, och vi erinras dervid om, att om än lifvet är kort, så är till ersättning härför konsten lång. Åter inträda vi i en butik, der vi finna ett så rikt urval af pjeser och galanterivaror, att enhvar, som kommit hit för att söka en liten småsak, passande till julklapp, äfven otvifvelaktigt skall finna den. Behagar ni dessa små nätta medaljonger med sotografibilder? Fordom åtnöjdes man med ett bilde i en sådan medaljong, men tiderna bli allt mer och mer pretentiösa, och man vill ha större omvexling. Man tittar in genom en liten öppning, ej störro än ett knappnålshufvud, och vi tryckningen på en liten fjeder framställa sig efterhand vedhuggaren vid sitt arbete, tvätterskan, som stryker af alla krafter, fäktaren, som faller ut i en ters, och många andra. Eller vill ni heldre ha de små lustiga hufvuden af guttaperka, hvilka genast vid det aldralättaste intryck ge ansigust ett motsvarande uttryck? Det är minsann ej underligt, att man får ett uttrycksfullt ansigte, när man har så mycket i sitt hufvud, som denna lilla figur. Om ni öppnar hufvudet, så finner ni inuti detsamma en valnöt, fylld med allabanda goda saker. Icke mindre nöje skall man ha af de båda figurerna Åprinsen af Arkadien och ,den yngste spartanaren.Hvem är det? Tyst! Det är... det är nå ja, det är den grekiske kronprinsen, kung Georgs nyss födde son, som presenterar sig i nationalkostym. Åt herrar politici vilja vi serskildt rekommendera .den orientaliska frågan-; de ha redan förut med så stor framgång löst de andra förvecklingarne af ståltråd, såsom den romerska frågan, den schlesvigska och hvad de allt heta, att de nog också lyckligt skola gå i land med denna. I så fall är konferensens sammanträde ju öfverflödigtSlutligen vilja vi ännu åt mammorna rekommendera tvenne saker, den ena ett lindebarn, mycket snällare än de flesta barn vid samma ålder, ty det skriker aldrig, och öppnar man det, skall man finna det inredi till ett välförsedt syetui; det andra är en sax, som har form af en — käpp. Den är serdeles lämplig när man skall tillklippa siaa barnkläder. IIrarje nyår ha de franska teatrarno för sed att uppvakta med en så kallad ,revue, som i regeln är ett slags sammelsurium, hvilket utan spår af dramatisk komposition företer en serie löst sammansogade bilder från det förflutna året, men som emellertid genom de praktfulla dekorationerna jemte de goda kupletterna och pointerna ofta gör mycken lycka och understundom kan upplefva ett femtiotal representationer och derutöfver. IIerr Erik Bögh, hvars namn både som dramatisk författare och som visdiktare har en god klang äfven i Sverge, har i år haft den idben att författa ett dylikt stycke, och både af författarens talang att skapa en ram för sina figurer samt af hans virtuositet som kuplettförfattare var man berättigad att vänta, det denna produkt skulle komma att stå öfver flertalet af sina franska mönster. ,Kasinos teater bade fördenskull utsäldthus nyårsaftonen, då, Nytaarsnat 18694 första gången uppfördes, och då jag tillägger, att detsamma varit förhållandet hvarje gång denna pjes sedermera gifvits, skall man förstå, att den gjort mycken och förtjent lycka. Vid ridäns uppgång ser man en af stadens offentliga platser, , Kongens Nytorve, högst naturtroget återgifven, med den bedröfliga ruinen ,,Kungliga Teatern i bakgrunden (med kontraplakat uppslaget på murarne) och i midten den såkallade , Hästen, en ryttarestaty af Christan V, hvars hela berättigande att intaga en så framstående plats bland hufvudstadens monumentala prydnader består deruti, att han hvarken gjorde ondt eller godt. Det är afton; gaslyktorna brinna och snön yrer ned. Glädjen öfver ,att se sina egna fönster är omåttligt stor hos publiken och bifallet stormande. In träder nu en förfärligt luggsliten och tunnklädd person, ,,en husvill herre, och en tätt inhöljd dam, af hvilken endast nästippen sticker fram ur