Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1869, sida 1

ämpa sig till julpresenter — eller gå förbi någon butik, ända från den tarfligaste kälare till de mest lysande lager utan att se skyltar med strålande bokstäfver, hvilka förkunna, att här är julexposition. Enhvar anstränger sig för att hitta på något extra, ett eller annat, som i serskild grad måste vara egnadt att locka till honom köpare, och likasom de föregående åren, na äfven denna jul många nya, nätta småsaker kommit i marknaden. Låt oss för roskull göra en promenad genom bufvudsatorna, såsom man här gör dagen före ul; ty det kan aldrig falla en riktig Köp)enhamnare in att köpa de saker, han imnar ge i julklapp, förrän i aldra sista igonblicket, men då trafvar han också sörtrutet i väg, hurudant vädret än är, rån butik till butik, tilldess han slutligen, rött och drypande af svett, fullpackad itervänder hem. Det är nästan omöjligt att komma fram, å stark är trafiken på gatorna. Oaktadt ädret varit allt annat än inbjudande, då let ungefär varit lika vått uppoch nedfrån, har dock måhända aldrig tillförene m så stor menniskomassa varit på benen, om i är. Åskådarne församlade sig i tora skaror utanför butikernas fönster, nen huruvida tillströmningen varit lika tark innanför, vågar jag deremot ej afsöra. Säkert är emellertid, att det utanör de eleganta butikerna emellanåt sett it som om der vore upplopp, i det folk entaf spärrade gatan, för att komma åt ittt beundra de i fönstren utställda förenålen, så att det varit nödvändigt för poisen ätt vissa tider på dagen patrullera ned förstärkt besättning, för att vidmaktvålla ordningen och draga försorg om, att satan kunde passeras. Hvad som äfven bidragit till att uppehålla folk på gatan, iro Åtskilliga små gatuindustrier, hvilka ippstått på de sednaste dagarne, förmodigen jemväl i anledning af julen. Här ser nan en gipsmakare förevisa små borgar, slott, fästningar o. s. v., hvilkas fönster stråla i olika kulörda lågor, upplysta af tt invändigt ljus. Der låter ett nytt veckoolad gratis utdela en ,julgåfva, beståonde af avertissementsbiad, hvilkas tillkännagifvanden pråla i röda färger och wilka likväl ej sakna en bit följetong. Derborta åter är frisk omsättning med små polichineller och Dannebrogsfanor, hvilka säljas för det billiga priset af 2 skill. pr stycke, och som, enligt säljarens försäkran, ej böra saknas på någon julsran, hvadan också en hel legion af småpysar belägra alla gator, på det att ingen må gå miste derom. Men det är tid på att begifva sig inomhus. Vi välja den vackra butiken derborta, der den breda trottoiren utanför nästan är spärrad af folkmassan, som beundrar de praktfulla automatiska dockorna i fönstret. Ett par figurer dansa i kärleksfull förening, medan dockorna på ett annat stycke utföra en hel konsert för piano, violin o. s. v. Vi inträda och stå nästan förvånade öfver de otaliga föremål, lagret uppvisar. Men länge stanna vi ej detta rikedomens ötverflöd. En herre närmar sig artigt, utdrager en låda och frågar, om vi ej ha lust att se på de nya, moderna broscherna af ryssläder. Han berättar oss, att isynnerhet de af dessa, som iro gröna till färgen, äro till den grad efterfrågade, att han redan sålt ut hela det betydliga lagret, på några få när. Här ligga några vackra lampbrickor. Vi beandra de fina fransyska spetsar, hvaraf de äro sammansatta. Förevisaren småler och anförtror oss, att det hela endast är uthugget papper. Han bjuder oss en vacker bukett af konstgjorda blommor, af hvilka man endast behöfver upplyfta den öfversta, för att utdraga en balsolfjäder ur bukettens skaft. Men en ännu mera öfverraskande förvandling är den, hvarigenom en solfjäder omskapas till en parasoll. Bäst försedd är butiken dock måhända med leksaker. Vill ni se det nyaste i denna riktning? Det är ett möblemang till ett barnrum: soffa, bord, stolar, pallar o. s. v. allt af nyaste fason och af en sådan storlek, att ett barn mellan 5 och 6 år kan begagna sig deraf. Vid sidan häraf står ett vackert tvättbord, likaledes bestämdt för barn, med vattenkanna, vattenfat o.s.v. af kristallglas. Så är här en jernbana. På golfvet lägges en med skenor beslagen cirkel af omkring 1 alns diameter; man uppdrager ett urverk inuti lokomotivet, och raskt löper detta omkring på skenan, följdt utaf sin svans af vagnar. Lyx! ropar man. Nåväl, emottagen då här, mina damer, något, som I säkert ej skolen försmå i dessa dyra tider. Det är en smörbytta med friska, rälluktande, pressade smörstycken. Vällukten är emellertid parfym och sjelsva smöret — tvål. Vi kunde fortfara i oändlighet med att gå från den ena saken till den andra och beundra dem. Men tiden hastar, och vi vilja äfven besöka andra lokaler. Vi lemna altså lagret, efter att ännu ha kastat några beundrande blickar på de massor af galanterivaror, glasoch porslinssaker, som omge oss, och begifva oss till en annan ulbasar. Här är det ungefär samma historia, som upprepas; vi finna åter en utställning af allt möjligt, ända från de dyrbaraste lyxföremål till de billigaste, men likväl samtidigt smakfulla, samt ofta barocka och roliga leksaker och nipper. Låt oss utpeka några af dem. Se här denna nätta brosch. en nv inhemsk uppfin