Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 2

olika sammansättningar, af hvilka urberget bestär, som försvära borrningsmaskinernas jemna arbete. En qvartsädra kan på samma lodräta yta ligga bredvid en fältspatsådra, och bredvid denna åter kan i graniten vara inbäddad cen lös glimmermassa, och alla dessa materialer hafva en olika motståndskraft mot borrningsmaskinen. Ett kalklager deremot erbjuder icke sådane svårigheter. Sjelfva borrningen blir der ojemförligt beqvämare. Men denna förmån torde komma att uppvägas af de faror och svårigheter, som särskildt tillhöra allt tunnelarbete under ett vattendrag, men som vid tunnelarbetet genom Mont Cenis äro okända. Man behöfver endast vara ytligt bekant med Thames-tunnelns historia för att inse detta. Tid efter annan inträngde vattnen genom dess hvalf och tvang arbetarne till skyndsam flykt. Brunel sjelf var nära att förlora lifvet vid ett af dessa tillfällen. Hände detta under Thames, hvad kan man icke då hafva att vänta under den ofantliga tryckningen af hafvets vatten? Och om arbetarne under Thamestunneln, som, när de hotades af vattnets genombrott, hade en jemförelsevis obetydlig sträcka att springa, nätt och jemt kunde rädda lifvet — måste då icke arbetarne i den föreslagna kanaltunneln vid ett sådant tillfälle vara hopplöst förlorade, när de kunna hafva ända till 1!3 svensk mil till hvardera af tunnelöppningarne? Inom kort tid skulle tunneln till hela sin längd vara full af vatten och årslånga arbeten tillintetgjorda. De engelska och franska ingeniörerna anse emellertid dessa faror kunna afvändas genom iakttagande af nödiga försigtighetsmått. Den vid Thamestunnelns gräfning vunna erfarenhet kommer härvid godt till pass. Andra svärigheter föreligga med hänseende till luftvexlingen, men äfven här. har man erfarenheter att bygga på, vunna vid borrningen af Mont-Cenis-tunneln. Tre utmärkta engelska ingeniörer, IIavkshaw, Brunless och Lowe, hafva nyligen förklarat, att de anse den omordade planen fullt verkställbar. Kostnaden för tunneln anslå de till nio millioner pund sterling en summa som ej är större än den kan uppbringas för ett så nyttigt och sannolikt äfven mycket vinstbringande företag. England och Frankrike förstöra ärligen ojemförligt större summor på onyttig och skadlig militärlyx. Suezkanalen väntar man skall kunna högtidligt öppnas nästa år. Ett bref till. Times meddelar, att Englands nye generalguvernör i Ostindien, lord Mayo, besigtigat det stora arbetet och vunnit den öfvertygelse, att det bör kunna vara färdigt till början af 1870. Programmet är, att invigningsceremonien skulle kunna ega rum redan i nästkommande Oktober. De största ångare skola kunna passera kanalen och behöfva högst 16 timmar för att komma ur det ena hafvet i det andra. Tariffen för kanalens begagnande är ännu icke bestämd; dock hörde lord Mayo, att man tänkte på 1 pund st. pr tonn. Det är icke en Farao, herrskande öfver milliontals slafvar och omätliga skatter, som bragt denna väldiga plan till utförande. Det är en enskild person, Ferdinand Lesseps, fransman till börden, som gjort det med bistånd af enskildes kapitaler. Kommer engelsk-franska tunneln till stånd, blir det otvifvelaktigt äfven genom enskilda personers ansträngningar och penningar. Detta är betecknande för vår tid. Det är icke längre konungarne, det är män af folket, som inskrifva sina namn på mensklighetens jetteverk, såvidt som dessa afse mensklighetens nytta. Faraonerna byggde gagnlösa pyramider; nutidens konungar gagnlösa kaserner och arsenaler. Men Alper genomsprängas, öknar genomgräfvas, hafsvikar undermineras af vetenskapens, handelns och industriens män. Suez-kanalen, Mont-Cenis-tunneln, tunneln mellan Frankrike och England, jernvägen mellan Newyork och San Francisko, alla genomförda under den sednare hälften af nittonde århundradet och före dess slut måhända parade med andra verk af liknande slag — detivore i sanning ett vackert arf, lemnadt af vår tid till kommande slägten och ett erkännansvärdt bevis på dess håg för stora företag och dess kraft att utföra dem. Samtliga dessa arbeten äro riktade mot samma mål: underlättandet af förbindelserna mellan folken. Detta innebär ett närmande ej blott i yttre måtto, utan ock i inre. Det är ej blott tiden och rummet, hvilkas skrankor sålunda delvis öfvervinnas: det är äfven okunnigheten, nationalfördomarne och de sjelfviska intressena. Handeln och industrien, vetenskapen och konster skola med städse förökade och stärkta band sammanknyta folken; de sko—n——— Am — — — e—— — e—