Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 2

sundet var trångt, än nu. Men ännu fortgår deras verksamhet i samma riktning. Så till ex. har Shakespears klippa efterhand nedramlat, sedan den store skalden skref sin ,Kung Leark. Åren 1772 och 1810 skakades Dover, såsom af jordbäfningar, derigenom att ofantliga massor af denua klippa nedstörtade, och nyligen bar åter ett stort ras derstädes inträffat, så att klippan, beröfvad sina djerfva konturer, numera icke erbjuder den vilda och hemska anblick, som så poetiskt skildras i 4:de akten, 6:te scenen af nyssnämnda sorgespel. Ehuru det i många hänseenden skulle vara förmånligt, om en landförbindelse funnes mellan Frankrike och England, kan det icke betviflas, att, om man måste välja mellan det ena eller det andra slaget, ett sund är en ojemförligt bättre förbindelseled än ett näs. I allmänhet äro näsen fruktansvärda hinder för handeln, hvadan vi ock i dessa tider ba fått bevittna ett arbete, i storhet öfverträflande faraonernas, nämligen genomskärningen af näset vid Suez, hvilken snart framskridit så långt, att stora skepp kunna passera från Medelhafvet in i Röda hafvet. Detta företag har haft att kämpa med utomordentliga svårigheter; det har kostat och kostar efantliga summor; men fördelarne af en vattenförbindelse mellan de begge hafven anses så stora, att de mer än uppväga kostnaderna. Af samma orsak har i Amerika den plan uppstått att genomskära Panamanäset. Helt annorlunda gestaltar sig saken, när man finner det vara möjligt att ega sjöoch landförbindelse, så att säga, bredvid hvarandra — om, medan ångarne och segelskeppen klyfva sundets vågor, jernbanetågen kunna brusa framåt i samma riktning öfver skeppsmasternas toppar eller i djupet under hafvets botten. Denna djerfva tanke har ofta blifvit framkastad med hänseende till förbindelsen mellan fastlandet och England, och en mängd planer hafva för detta ändamål blifvit uppgjorda. Så föreslog för några år sedan en fransman att öfrer sundet bygga en bro på pelare med en höjd af 300 fot öfver hafsytan. Att denna plan var opraktisk behöfver knappt påpekas. Storm och böljor skulle med förenade krafter angripit de luftiga pelarne och slutligen förskaffat hela bron till hafsbottnen. En annan plan var att bygga en ofantlig flotte, som med ångkraft skulle föras fram och tillbaka mellan stränderna. Men flottbroar passa icke för engelska kanalens stormiga vatten, och att föra en sådan hårdt lastad jettefärja under blåsväder och sjögång lyckligt öfver gränsar till det omöjliga. En tredje och till utseendet ännu djerfvare och äfventyrligare plan är att borra en tunnel under hafvets botten. Men det till utseendet äfventyrliga och fantastiska kan, det oaktadt, vara bättre tänkt och mer utförbart än en gammal och alldaglig id, som, lik den föreslagna jättefärjan, sträfvar utöfver de gränser, inom hvilka dess duglighet blifvit bepröfvad. Tunnelplanen, när den först iramstäldes, emotogs af allmänheten som ett hugskott, oförjent af allvarlig uppmärksamhet. Men åtskilliga af Englands och Frankrikes bästo ngeniörer tänkte annorledes och när dessa wuktoriteter vågade förklara den djerfva planen för någonting mer än ett overkställbart inbillningsfoster, började allmänna meningen bli omstämd. Kom så det stora företaget att tvärsigenom Alpernas nelfvor, medelst en tunnel under Mont Jenis, omedelbart förena Frankrikes och taliens jernvägssystemer. Den framgång, warmed alla svårigheter, som lågo i våsen härför, blefvo öfvervunna: den kraft ch raskhet, hvarmed borrningsarbetet inill denna dag fortskridit, och utsigten att nart få det färdigt, hafva icke litet bidrasit att lifva förhoppningarne på en underordisk jernväg mellan Frankrike och Engand. Och sålunda fingo vi nyligen beittna, att ett antal af Englands mest framtående män på vetenskapens, politikens, vandelns och industriens områden tillställde ransmännens kejsare enj adress, i hvilken le uppmanade honom att intressera sig för planen. Det torde då icke komma att lröja länge, innan det första steget tages ill dess utförande. Det jordlager, genom hvilket den enselsk-franska tunneln kommer att borras, lir sannolikt den af geologerna så kallade ndra kalkformationen, hvilken troligtvis träcker sig i en oafbruten följd från kalksrgen vid britiska kusten till dem vid ranska. Ått borra sig igenom ett kalkger är mycket lättare än att genomkära det hårda och komplicerade mateial, som möter de franske ingeniörerna i lont Cenis urberg. Der är det icke blott årdheten i och för sig, utan än mer de