Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 2

kontanta pengar, och med dessa lemna sitt fåydernehem. Hans mål var Amerika; han ville gå dit, sade han, der arbetet inte förnedrar, och han måste arbeta, för att bereda sina barn tillfälle att återvinna sina förfäders besittningar. Han egde redan då en son, och byste hopp att hans familj skulle ökas med en ny medlem efter några månaders förlopp. Min mans bror, som då redan var åttio år, ville inte skiljas ifrån sin unge herre. Din fars död, som kort förut fyllt hans hjerta med SOrg, samt äfven svägerskans bortgång hade styrkt honom i sitt beslut. Den siste Mac Leary läg som ett hjelplöst barn framför honom, bestämdt att ej dö en naturlig död, och således fanns det ingenting, som dvarböll honom i hans ödsliga hem; och jag? Hvad frågar en man efter sin brors hustru? Han gjorde sig således resfärdig, och några dagar efter sedan han fattat sitt beslut, befann han sig med Mac Ivor, dennes fru och halfannanårige son på väg till Perth, der de hade betingat sig platser på ett skepp, som inom några dagar skulle afsegla till Amerika. Härvid tystnade gumman, likasom hade den med feberaktig hast framsagda berättelsen uttömt hennes sista lifskraft. Hon låg orörlig som ett lik. Gripen af fasa stirrade den unge mannen på de spöklika dragen, som matt upplystes af den slocknande elden. Sakta och nästan omärkligt framträngde andedrägten mellan de insjunkna, skinnlika läpparne. — Mor Carry, mor Carry, hviskade han ångestfullt, — hemta er, dö inte förrän ni har sagt mig allt. — Då inträffade något, som ingen hade