Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 2

Göteborg den II Januari. Enligt många vetenskapsmäns åsigt har England i förhistoriska tider varit förenadt med Frankrike genom ett näs, der nu det sund, som fransmännen kalla Pas de Calais och engelsmännen Straits of Dover, skiljer de begge länderna. Denna åsigt framstäldes redan för mer än 250 år sedan af författaren till ,,Antiquities of the English Nation, Verstegan ). Denne hade iakttagit, att kusterna å ömse sidor af sundet bestå af samma material, samt att de punkt för punkt motsvara hvarandra, omvexlande med branta kalkberg och låga sandiga stränder. Tvärs igenom sundet, från ena kusten till den andra, och på föga betydligt djup, drager sig ett skär, som förr kallades ,, Our Ladys Sand-. Detta ansågs at Verstegan vara den återstående grundvalen till det fordna näset. Att ett sådant funnits ansåg han sannolikt äfven derför att skadedjuren i England och Frankrike varit och delvis ännu äro desamme. Att t. ex. vargarne simmat öfver sundet från fasta landet till England är omöjligt; att menniskor skulle gjort sig besväret att importera dem dit anser han högst osannolikt. , Deraf följer, tillägger han, ,,att dessa elaka bestar måste sjelfva vandrat öfver, och det har då skett på ett näs, som sedermera under tidernas lopp försvunnit. Verstegans åsigter framställdes i en tid, då den geologiska vetenskapen ännu ej fanns till, men nutidens vetenskapsmin erkänna dem vara grundade på högst aktningsvärda skäl. Det sordna näset anses hafva varit ungefär en svensk mil i bredd samt bestått af kalk och kisel. På åtskilliga ställen höjde det sig sannolikt endast obetydligt öfver hafsytan. Dessa ställen måste då under svåra stormar hafva blifvit öfversköljda af hafsvågorna, som mötte det å ömse sidor, så att det under århundradenas lopp blef trängre och trängre, tills det slutligen blef alldeles genomskuret, hvarefter kanalen jemförelsevis hastigt vidgat sig, emedan vågorna och flodvattnet måste verkat mycket kraftigare, då ) I sjelfva verket kän den spåras ännu mycket längre tillbaka i tiden. Serrius, som skrifvit den äldsta kommentar man eger till Virgilii skaldestycken, anmärker till 67:de versen at 1:sta ekloyen, der det talas om ,,de från jordkretsen alldeles afskurna britannernar, att Britanien i fordna tider varit förenadt med fastlandet (,,0lim juueta fuit orbi terrarum Britania). Servius lefde i 4:de ärhundradet under kejsar Valentiniani regering, men hemtade sina uppgifter från äldre författare. Det är sannolikt, att denna mening, antingen den nu var en tradition eller blott en gissning, fanns hos de gamle gallerna, och att romarne blefvo bekanta med densamma efter Galliens eröfring genom Caesar. mmmm3333n3n333 EE