Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1869, sida 3

ni på logen. Och så skall husbonden köra till staden och sälja säden och för penningarne köpa förråder af kaffe, socker, risgryn, rotschär och en mängd specerier, n hvarpå mor gifvit honom en lång lista, )-loch när han så kommer hem med detta, Iskall han köra till qvarnen och hemta Imjölet, som mor skall ha till det ,fina 5 brödets, så nog har han att göra dagarne Nl före jul. -) Men inte har ,,bonamor mindre brådt-Jom. Der skall slagtas och stöpas ljus af g talgen och tvättas och bakas och bryggas färsköl, och Gud vet allt hvad en förmögen bondgumma i Skåne har att tänka :På, som bör vara undangjordt innan Julafton. Men hur det är, så går det ändå för sig, och ingen är mera belåten än hon, 6 å allt är öfverstökadt och rätterna sättas -fram på bordet. Julafton anses nästan högtidligare än sjelfva Juldagen. Firandet deraf börjar lvid middagstiden, då allt arbete för dagen upphör. Den dagen ätes på de flesta ställen i Skåne till middag en rätt, som benämnes helt enkelt ,,skådebröd, men detta med orätt, ty bönderna nöja sig visst icke med blotta åskådningen deraf; tvärtom inmundiga de så bastanta portioner, att det vill synas som vore det den mest . välsmakande rätt de njutit under hela året. Den består af siktadt rågmjölsbröd, inkokt i flott och simmande i sådant, då det serveras i stora lersat, som sättas midt på bordet. Här tager hvar och en sin skifva och doppar så i flottet efter som han äter sundan. Denna rätt serveras icke mer än ssamma gång på det året, men har då en strykande afsättning. Elter middagen börjar den stora rengöringsprocessen, hvari alla skola deltaga. Då värmes vanligtvis en hel gryta full med yatten, och nu blir det ett säpande, ett tvättande och ett gnidande utan like. Mänget årsgammalt förråd på en ärlig tröskemansnacke får nu gifva vika för de ingredienser som ingå i , Sewans aromatiskt välluktande kryddtvål i Malmö, och mången okammad peruk, som icke på den sista månaden fått sin behöriga ans, blir nu tilltvälad som en presthaka i en barberareverkstad och finkammad som en professorstupe. Derefter ikläder sig hvar och en sina nyaste söndagsestermiddagsbyxor, för att bli så gentil som möjligt, men husbondefar är ännu sysselsatt med att gifva alla säkreaturen saltlake på det de må få bättre aptit, så för vått som torrt. Det är husbondens sista göra, ty det gamla vackra bruket att till foglarne sätta en sädeskärfve på Julaftonen har mestadels upphört i Skåne. Nu samlas en stor del af byens ungdom på kyrkbacken, för att bege sig upp i kyrktornet och ringa i kyrkklockorna, tillkännagifvande att julen är inne. Efter d en hall timmas tid upphör ringningen, då! de närvarande foga sig ned och med kläpn pen börja hamra på brädden af kyrkkloc-f, korna, hvilket kallas att ,,kimma.t Det starka ljud, som härigenom framkallas, . ger ett serdeles högtidligt intryck, då det! dallrande tränger sig fram i bygd och byar. Sedan härmed fortsatts en stund ; börjar ånyo ringningen, så åter ,kimning 0. 8. v., hvilket fortgår under ett par timmars tid, hvarefter hvar och en beger sig hem, sedan först en mängd skott, under namn af ,julasmällart, blifvit aflossade mot kyrkmuren. Hvarigenom detta bruk af skjutande uppkommit, vet man icke, men sker förmodligen blott för att gisva le ökad vigt åt stundens högtidlighet. Åtli minstone är detta troligareän den gamla 5 versionen, som påstår att det sker sör att hålla ,,hin håle, som skulle frukta krutn. k, från kyrkan under julhelgen. Seden ti ir ärsd srån den tid man icke minnes. h: Redan i skymningen, som vid denna tid eå inträflar såder vid syratiden, tändas två ulljus, som ställas på bordet i stugan, j ivarest nu allt husets folk lörsamlas, för ö ut gemensamt tillbringa Julaftonen på munhe raste och bästa sätt. Den qvällen får insen vara trumpen, och det är endast unlantagsvis, som bondbarnen den astonen ic å risbasta (detta missöde har likväl en ång händt mig), hvilket annars ännu är 4. å godt som hvardagsmat. ,Barn ska ha oh lugtigt stryk — är regeln — annars blir 1 let ingenting med dem, och i detta fall: tminstone äro bönderna konseqventa, ty P. lla så något. Sedan nu alla från husfadren till trö-S0 kemannen och Vallgossen blifvit försam-Fij ide i stugan, börjar matmodern uppduka åf ina rariteter. Nu synes det bäst hvad . on haft att göra, ty en sådan massa mat, PJ! varmed bordet nu belastas, skall minsann gå d till att laga i ordning. Också skall det!!! ara något då det skall räcka till för glup-he ka magar, icke allenast för denna afton, så tan äfven för hela Juldagen och till mid-si 1 agen Annandagen, ty förr göres icke taan lerase, utan står maten under hela den det den på bordet. Stora brunstekta skinatt or på ofantliga lerfat prunka bredvid väln ga karotter med insyltade saker afallainda slag och beskaffenhet, och folket 2 r gå till och från när det behagar. Skakal ngen är känd för att vilja ba ,,mejen En ad och go mad och mad i rättan tv: )La —— 5— — — — — — n