Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1869, sida 2

HÖppningen är fri, hviskade Mac Leary i det han lutade sig mot den gamla samt lätt vidrörde hennes skuldra. — Jag vet det, svarade gumman, — du har gjort din sak bra; stick nu handen i öppningen och tag hvad du der finner. — En penningpåse! sade Mac Leary så öfverraskad, att ban knappt förmådde beherrska sig. — Det är inte mycket fastän jag har sparat det i tjugo år, hviskade den döende matt, — jag skänker dig det nu, då jag ännu kan kalla mig din farfars mor ; innan kort skulle du kanske inte ta emot det af mig. — Ni yrar smått, mor Carry, afbröt Mac Leary. samla edra tankar, så att jag kan få noga reda på hvad ni har att säga mig. — Jag yrar inte, Sonny, återtog gumman och upplyftade sin skrumpna hand med en åtbörd af otålighet, — låt mig tala ut, och du skall finna att jag har rätt; men det är nu inte fråga om pengarne utan om ett papper, som jemte pengarne ligger gömdt i påsen; — leta inte efter det nu, inföll hon ifrigt, då hon märkte att Mac Leary beredde sig att öppna påsen, — nej, inte nu, det skulle öda för mycken tid. Var nöjd då jag säger dig, att papperet ännu finns der, och luta ditt öra intill min mun, så att inte ett ord undgår dig; — så ja — det är bra. — Du vet ju hvem din far var? — Han dog medan jag ännu inte kunde tänka, och min mor följde honom snart. — Hur dog din far? — Folk säger att han blef skjuten, då han jagade en gång i en förnäm herres kog. (Forts.)