Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1869, sida 2

ma saker, som inte borde ses af hvar och en; ja, Sonny, stenen sitter lös i väggen, jag har tillstoppat togarne medi fuktig torf för att ej förråda gömstället; men fort, lägg din hand straxt nedanför stenen, och du skall upptäcka en knut, som jag också dolt med torf; har du honom ? — Jag har honom, svarade Mac Leary darrande af ifver, ty det syntes honom nu otvifvelaktigt, att han skulle få del af en icke ovigtig hemlighet. — Det är bra, Sonny, hör nu noga; gör knuten fri från torsven och drag på repstumpen, som du skall finna, men förigtigt, Sonny, tillade hon, då hon kände utt den ungö mannen följde hennes uppmaningar lika så hastigt som hon uttalade dem. Vid denna varning förde Mac Leary äfven den andra handen till väggen, och i let han varsamt drog i den betecknade ågstumpen, lossnade den rundtomkring stenen fasttorkade torfven, som så länge nade dolt fogarne och det omkring stehen anbragta repet, samt nedföll prassande bredvid Carry på ormbunkebädden. Den ansträngning, som erfordrades för ut borttaga den lossade stenen från öppningen, tvang Mac Leary att vända sig relt och hållet mot väggen; han kunde äledes ej märka att Dougals lurfviga hufud sakta upplyftades, samt att tvenne mistrande ögon följde alla hans rörelser ned den vildaste skadefröjd. Då han, fter att försigtigt hafva nedlagt stenen, tertog sitt förra läge, tycktes den sluge ;ögländaren åter sofva så fast, som hade let erfordrats en domsbasun för att väcka onom.