Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 2

Högländaren. x) Roman af Balduin Möllhausen. (Fri öfversättning af Sigfrid Nyberg.) FÖRSTA DELEN. — Är väl inte så vigtigt, anmärkte den unge mannen tankfullt, — eller vet ni kanske hvad det är fråga om? — Hur skulle jag kunna veta det? frågade Dougal kort, — jag tror att det rör er slägt. — Bah. Hvad rör mig min slägt? Jag är den siste Mac Leary och född i en qväfvande torfrök, likt hvarje annan, som för första gången skriker mot dagsljuset på dessa hedar. Den siste Mac Leary! Ha ha ha! Hvad kunde man ha att meddela honom nog vigtigt för att i ett sådant hundväder och vid denna timma locka honom ut på heden? Vore käringen i besittning af gods och räntor, som hon kunde skänka bort, så kunde saken behaga mig. — Jag säger er, Sonny, den gamla hexan är klarsynt; hon är snart hundra år gammal, och det vore inte omöjligt att hon tänker meddela er åtskilliga erfarenheter, samlade under en lång lefnad. Mac Leary svarade intet. Hans följeslagares sista antydningar sysselsatte synbarligen hans fantasi i hög grad. Den af naturen tystlåtne Dougal deremot kände ingen lust att börja ett nytt samtal.