Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 2

IIvad som ester det förestående riksdagsmannavalet närmast för dagen sysselsätter den allmänna uppmärksamheten i hufvudstaden, är tryckfrihetsåtalet mot tidningen Fäderneslandet, hvarom jag i ett föregående bref nämnt. Tryckfrihetsåtal äro nu för tiden så vanliga — särskilt hvad Fäderneslandet angår — att man i allmänhet icke bryr sig stort om att tala derom, men detta åtal har af flera orsaker blifvit något mer än vanligt bemärkt. Sjelfva anklagelsepunkterna äro helt futtiga — de röra endast några temligen oväsentliga bisaker i tidningens framställning af tilldragelserna, de allbekanta sorgliga före Karl XII.s-festen, och ansvarsyrkandet går endast ut på ,lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. Deremot har icke justitiekanslern låtit åklagaren upptaga sjelfva bufvudsaken i den ifrågavarande artikeln, nemligen tidningens öppet uttalade beskyllning mot ötverståthållaren att vara , bäraren af blodsskulden, ehuru hvar och en inser att det är denna anklagelse, hvars kraft och verkan man vill tillintetgöra genom att få tidninsen fälld. Jag har förut sagt min mening om denna sak och har hittills icke funnit skäl att frångå den. För denna sång har jag således såsom kronikör endast att omtala, det mureriarbetaren Dalhammars i Thorsdags till rådstufvurätten ingifna svaromål väckt stort uppseende. Det läses i dag i Fäderneslandet, är mycket långt samt skrifvet med ovanlig talang, så att tit. Dalhammar visar sig vara lika utmärkt jurist som han lärer vara skicklig politisk skriftställare). — Ännu ) Jag syftar härmed på ett svar, som för ett år sedan eller så der omkring lemnades inför Stockholms rådstufvurätt. Fäderneslandets ,,ansvarige utgifvare, mureriarbetaren Dalhammar, var inkallad såsom saknande sysselsättning. Han infann sig, åtföljd af Bitt trogna rättegångsbiträde, boktryckaren Hagström. — Hör nu — sade rättens ordförande — DalONE