Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 2

i marken antydde att man hunnit dit, der de sedan århundraden tillbaka uppgräsda hålorna redan delvis voro fyllda af alltjemt uppväxande, derefter vissnade och förmultnade växtlager. Då Dougal kände fastare mark under sina fötter, gaf han hunden friheten, och några minuter derefter steg han uppför en brant, på hvilken ljung åter betäckte marken. En get bräkte tätt framför honom, och nästan samtidigt framstod ett af säf och vassrör uppfördt, litet uthus som en mörk, oformlig massa ur dimman. Endast några steg der bakom låg hyddan, som utgjorde den sena vandringens mål. Denna hydda framstod i den otillräckliga belysningen som en omfångsrik uppböjning i form af en bakugn. Hvarken väggar eller ett regelbundet tak voro synbara. Ursprungligen uppförd af torkad torf och jord, hade man nödtorftigt reparerat de bristfälliga delarne deraf medelst ris, störar och ormbunkar. På samma sätt hade hyddan äfven utvidgats åt flera sidor, så att hela byggnaden, sedd till och med vid dagsljus, mera liknade en nordisk kämpegraf än en bostad för lefvande menniskor. Bakom getstallet hade Mac Leary trängt sig framom de öfriga. Äfven om han ej sedan långt tillbaka hade varit så förtrogen med denna egendomliga bostad, skulle dock den emot honom strömmande röken af brinnande torf hafva visat honom, hvart han skulle vända sig för att finna hålans ingång. Och en håla var det verkligen, ty sedan den unge mannen trängt sig igenom