Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 2

Gambetta. Endast en liten procent följer i sina säders fotspår. Går man från den förnämare klassen öfver till medelklassen och arbetarne, så får man med lykta söka efter en ung bonarpartist, utan att finna någon. En sådan individ är inom dessa klasser obekant. Låt regeringen, utropar Cassagnac, tillsätta en undersökningskomitö för statens skolor och privatskolorna. och den skall erfara, att samtliga gossarne äro brinnande republikaner. Republikanismen griper omkring sig som koleran. De starkaste, de mest genomgripande åtgärder måste vidtagas mot detta onda. .Kejsaren måste upphöra att vara ädelmodig, sedan ädelmodet visat sig skadligtk. Annars faller hans tron. Men Juru skall dender skrufven, af hvilken kejsardömets räddning beror, i detta speciella fall användas? Hr de Cassagnac upply oss icke derom. Kejsardömet har redan gjort hvad det har kunnat för att uppfostra en ofarlig, idålös och njutningslysten ungdom. Jesuiternas inflytande på undervisningsväsendet har blifvit med alla möjliga medel befrämjadt. En stor del af privatskolorna är i deras våld. Från de af dem grundade, under kejsarinnans beskydd stående flickskolorna har redan ett slägte utgå wilket lifvets alla högre intressen nmande, som icke bryr sig det ri om begreppen fosterland och frihet, men som ir kyrkoromt, bigtar sig ordentligt, lefver för nöjen och toaletter, samt är så odugligt som möjligt för makans och modrens heliga värl. Lyckligtvis är det endast en ringa del af befolkningen som kommer i åtnjuande af denna jesuitiska undervisnings rukter. Det är den klass, som för 1 varande flyter ofvanpå; den som riktat sig och fått förnämitetens insignier under kejsardömet. Med gosseskolorna har experimentet deremot misslyckats. Äfven många privata läroverk för den manliga ungdomen förestås af jesuiterna, och de i dem ikasom i statens skolor begagnade läroböckerna och ometoderna äro fullt ut sådana som hr de Cassagnac kan önska dem. Men ungdomen kan icke medelst äroböcker och lärometoder förflyttas ur det århundrade, i hvilket den lefver. De republikanska iderna ligga, så att säga, i luften. INarifran ynglingen insuper dem är i hvarje enstaka fall svårt att utleta: meu det af hr de Cassagnac åberopade faktum är otvifvelaktigt en verklighet. Ynglingen, som skolan planmessigt arbetat på att göra likgiltig och främmande, om ej fiendtlig, mot tidens bästa sträfvanden, utgår ur henne, medveten om att han varit föremål för ett slikt rön och uppfyld af förakt för det system, som velat förslöa honom; han blir, hvad hr de Cassagnac så djupt beklagar, republikan, och han har icke sett sig länge omkring, innan han finner, att hans instinkter ledt honom rätt, att under den fana han valt stå Frankrikes klaraste hufvuden och iidlaste hjortan. Så länge man icke lyckats uppspåra och förgifta den osynliga källa, ur hvilken med hvarje nytt sligte nya krafter, kroppsliga och andliga, inströmma i samhällsorganismen; sålänge ungdomen ännu bevarar något af själens friskhet och sålänge denna friskhet innebär en känsla af det sedligt höga, skall det unga sliigtet i Frankrike aldrig låta öfvertyga sig, att ett folks lycka uteslutande består i ,bröd och skådespel, och att den bildade mannens högsta bestämmelse är att mot årlig lön och pension på gamla dagar låta göra sig till en kugge i det embetsmannamaskineri, hvars uppgift att reglera och kontrollera allt i enlighet med en sjelfherrskares nycker ej kan vinnas utan att förslappa nationen och försänka den i ett allt djupare omyndighetstillstånd. Vore det möjligt att drifva det kejserliga kontrollväsendet öfver ungdomen så långt, att man kunde placera hvarje elev mellan en polisman å ena sidan och en jesuit å den andra, och vore statens tillgångar på embeten och yttre utmärkelser så outtömliga, att hvarje yngling kunde lockas med säker utsigt till sådane; skall man likväl aldrig till den grad lyckas utveckla hans sjelfviskhet på bekostnad af hans moraliska känsla, att han icke känner inom sig, att den regering är sin undergång värd, hvars första bragd var en bruten ed och hvars sednast noterade handling var att som brott stämpla insamlandet at medel till en grafvård öfver en fransman, som offrade lifvet för att hålla den ed han svurit landets lagar.