Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1869, sida 2

Göteborg den 5 Januari. För någon tid sedan läste man i Pays, kejsardömets tidning, såsom den kallar sig, en af den bekante hr Paul de Cassagnac författad artikel, som i klagande och profetiskt varnande ordalag framhöll för kejsaren den erfarenhet han, hr de Cassagnac, gjort, att det nya slägtet af fransmän — det slägte som uppväxt efter år 1848 — icke är vänligt sinnadt mot Frankrikes nuvarande dynasti och samhällsinrättningar, samt att isynnerhet den ungdom, som utmärker sig för snille, talanger och kunskaper, ställer sig irepublikanismens leder. Sällan eller aldrig går en ung man med högre själsgåfvor att förstärka det alltmer glesnade antal af förmågor, som håller kejsardömets fana upprätt. IIvad som lofvar en framtid strömmar in i fiendens läger. Detta eröfrar vetenskapenslärostolar, advokatståndets bänkar, litteraturen och journalistiken, och regeringen står vanmäktig mot denna företeelsc. Hr de Cassagnac ser redan revolutionen närma sig, och i medvetandet af det slags aktning han åtnjuter hos det unga Frankrike, förutspår han, att han sjelf skall blifva den förste, som upphänges i en lyktpåle, martyr för sin kärlek till kejsaren och sin trohet mot de grundsatser, som invigdes med det samhällsräddande statsstrecket af den 7 December 1851. Emellertid förtviflar hr de Cassagnac icke alldeles. ilan och samhället kunna nnu srälsas, ovädret kan afledas, såvida kejsaren vili följa hans råd. Det finnes botemedel, och hr de Cassagnac angifver dem. Skolorna äro visserligen redan nu underkastade : sträng kontroll; men gör den strängare! Skrufven måste användas med fördubblad magt. Man måste uppspåra och tillstoppa de osynliga källådror, ur hvilka denna republikanism uppväller genom skolornas så omsorgsfullt dränerade grund; man måste analysera hvarje luftpartikel, som utifrån intränger inom dessa så omsorgsfullt täppta väggar, och rensa dem från republikanska smittoämnen. Och framtör allt: hvarhelst en gryende talang röjes bland de unga, skall man taga honom enskildt omhand. Ilan skall smickras med bevis på regeringens särskilda uppmärksamhet, han skall uppmuntras med löften om lysande framtidsutsigter; ja, hvarje sådan yngling bör bringas iomedelbar personlig beröring med dynastiens medlemmar. Han måste då bli kejserligt sinnad, och är hans natur ändock så hård, att icke ens detta hjelper, så pricka honom för framtiden såsom en samhällsvådlig individ, den der har ingen gunst och ingen nåd att vänta. Det ser ut som om det af hr Cassagnac uppstämda nödropet icke hade förfelat sin verkan på högsta ort. December månad år 1868 har i hofceremonielets historia den betydelse, att då för första gången blefvo representanter för universitetets och de högre skolornas ungdom inbjudna att deltaga i hofvets aftoncirklar. Ett visst antal lärjungar af de juridiska och medicinska fakulteterna i Paris, från polytekniska skolan, militärskolan i -S:t Cloud 0. s. v. skulle begifva sig till Compiegne och tillbringa der en veckas tid som kejsarens gäster. Dermed var första steget taget i den af hr de Cassagnac förordade riktningen. Dett blef naturligtvis ingen svårighet att få kadetter, så många man ville ha, ifrån S:t Cloud. Äfven polytekniska skolan, fastän alltid misstänkt för republikanism, skickade det äskade antalet representanter. Men trots alla uppmaningar och bearbetningar kunde ingen juris eller medicine studiosus förmås att emottaga den honom erbjudna äran. Det må synas otroligt, men är likväl sannt, att man icke fann en enda blifvande medicina eller juris doktor villig att utbyta det hårda lifvet i latinska qvarteret mot en veckas prakt och öfvertlöd i de kejserliga salongerna. Bjudningsbrefven återsändes med den ursäkt, att de trägna studierna hindrade de unge männen att blifva kejsarens gäster. Detta faktum nar föranledt hr de Cassagnac att skrifva en ny artikel i Pays, som upprepar den förut uppstämda klagosången och anbesaller den skarpaste pressning med skrufven, såvida icke samhället skall gå förloradt. Artikelförfattaren förklarar, att man icke längre kan eller får blunda för det förhållande, att den mark, som blifvit besådd med bonapartistiskt utsäde, alstrat idel republikanskt ogräs. Senatorernas, de så frikostigt aflönade senatorernas, söner hafva blifvit republikaner; statsrådens söner, de deputerades söner, generalernas, prefekternas