iakttagande af alla lagliga formaliteter, och Förenta Staternas regering har således ingen rätt att hindra dem lemna hamnen. Från Kuba meddelas, att de från Spanien dit anlända trupperna genast skickats till skådeplatsen för upproret. Representanternas hus i Washington har egnat en dag åt minnet af den aflidne Taddeus Stevens; som minnestalare uppträdde utom republikanerna flera medlemmar af demokratiska partiet, och slutligen fattades af senaten och representanternas hus en resolution, innehållande de vördnadsfullaste uttryck om den aflidnes förtjenster. Ju mindre man med tillförlitlighet känner om Grants blifvande kabinett, desto mer mattar man sig på en del håll med spekulationer i detta afseende. Generalen sjelf låter nemligen i sin bekanta tystlåtenhet icke den ringaste antydan falla och har dessutom tydligt tillkännagifvit sig icke vilja bortgifva några embeten, innan han blifvit definitift vald, d. v. s. innan valmännens röster blifvit räknade i senaten. Mest nyfiken är man i afseende på den nye finansministern. Som blifvande utrikesminister omtalas Lothrop Motley, den bekante skriftställaren och f. d. ambassadören i Wien. Om än intet är afgjordt i afseende på personerna, så synes man dock allmänt antaga, att Grant skall välja sina ministrar bland de moderata republikanerna, hvarigenom den aktning, som han redan nu njuter hos motpartiet, utan tvifvel än ytterligare skall ökas. Förenta Staternas statssekreterare för flottan, Gideon Welles, bar offentliggjort en berättelse om unionsflottans tillstånd, hvilken väckt ett mindre behagligt uppseende i England, på grund af den icke fullkomligt fredliga ton, som är förherrskande i detta dokument. Welles framhåller i starka uttryck den nordamerikanska flaggans makt och anseende i alla delar af jorden; beklagar att Förenta Staternas flotta skall så betydligt förminskas; fordrar en betydlig utvidgning af dockor och varf, samt anmärker slutligen — utan att i någon mån söka dölja sin åsigt — att det visserligen för närvarande råder fred, men att det lätt ,i en icke särdeles aflägsen framtid kan komma till krig, äfvensom att en försigtig regering i tid borde förbereda sig derpå. Welles meddelar än vidare, att det under förra året utrustades 6 nordamerikanska eskadrar: en till Europa, en till Asien, två till Atlantiska hafvet och två till Stilla Oceanen. Oaktadt dessa eskadrar icke voro stora, — heter det i marinministerns berättelse — utförde de likväl det dem ålagda värfvet mycket väl, och ,,vid ingen tid under vår historia har den amerikanska flottans anseende varit mera äradt. Isynnerhet berömmes amiral Farragut, chefen för den europeiska eskadern, som , företog en af de märkligaste och intressantaste färder i sjöväsendets historia och öfverallt mottog de mest utomordentliga bevis på vänskaplig uppmärksamhet. Welles förklarar till slutet, att Förenta Staternas aktiva sjöstyrka är fyra gånger mindre än den, som de europeiska makterna af motsvarande storlek anse nödvändig. Staden Chicago har i förra månaden varit mötesplatsen för en lysande församling af unionsofficerare, hvilka tjenat i de s. k. vest-armeerna under inbördes-kriget. Generalerna Grant, Sherman, Thomas, Shofield, IT Dowell, Logan Stoneman och många andra voro der. Officerarnes antal belöpte sig till 2,000. Församlingen var utan politisk betydelse och hade blott till ändamål att förnya och befästa sammanhållningen mellan de andra vapenbröderna. mr