Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1868, sida 2

hindrade hr kammarherren att taga tiden och uppmärksamheten i anspråk med framläggandet af åtskilliga sina egna funderingar i den högre statsmannavisheten. Då hr kammarherren började sätta åhörarnes tålamod på allt större och större prof, fann general Hazelius sig föranlåten att erinra tal:n om, att det var för att höra riksdagsmannakandidaternas åsigter och ej hr kammarherrens, huru förträffliga de än kunde vara, som man kommit hit. Uppträdde hr kammarherren som kandidat? Nej, det gjorde han icke — och afträdde från arenan. Skräddaremästaren Roos talade helt kort för hr Hedins kandidatur. Hr Leopold Alm började: Jag skulle vilja interpellera hr Hedin, men afbröts af stampningar och hyssjningar; och hr Alm var så alltför god och följde salig Dumboms exempel: ,,slöt precist der som han börjat. Konditorn och riksdagsmannen Grafström uppmanade hr Lindhagen, ifall hr L. vore närvarande och villig att åtaga sig kandidaturen, att uppträda och utveckla sina politiska åsigter. Hr Lindhagen befanns ej vara närvarande. General Hazelius ansåg nu, att mötet uppfyllt sitt ändamål: man visste nu, att det fanns två kandidater, neml. hrr Lindhagen och Hedin. Friherre Joh. Liljencrantz var af annan mening: icke hade mötet kommit till någon kunskap angående hr Lindhagen, ehuru hr Hazelius för denne gått i så att säga proprieborgen. Tal:n ansåg att en person, hvilken så starkt ifrågasatts till riksdagsman som hr Lindhagen, bort visa sina valmän den aktning, att han infunnit sig vid ett möte, sådant som detta. När och hvar hade hr Lindhagen lagt i dagen de liberala åsigter, som, i motsats till de nyliberalas, påstås vara de nyttigaste? Såsom stadsfullmäktig hade han endast kommit i tillfälle att verka i rent ekonomiska förhållanden. I dylika förhållanden är lösen: sparsamhet eller icke sparsamhet. Hvilken åsigt hr Lindhagen härvidlag hyllat, ville tal:n vid detta tillfälle ej belysa; den vore dessutom klar för alla dem, som med uppmärksamhet följt Stockholms stadsfullmäktiges arbeten. Hr Hazelius talade ännu en gång, helt): kort, för hr Lindhagen. Hr Hierta anhöll att få, fastän ordförande, yttra några ord. Under sistl. riksdag hade tal:n hört omtalas en klubb, som höll till på hotell Royal och kallades ,de nyliberala. Den der klubben skullel: vara någonting förskräckligt, samhällsomstörtande! Tal:n hade blifvit liksom litet rädd, men på samma gång nyfiken. Han frågade sin kamrat på venstra sidan, vår oförgätlige August Blanche, om han hört omtalas den der röda klubben. Det hadel han visst, han till och med var sjelf medlem deri. Tal:n hade blifvit lugn: Blanche var ju ingen samhällsvådlig menniska! Tal:n hade till slut den djerfheten att sjelf söka inträde i klubben. Det gickl lätt; och hvad förehades der? Jo, ingenting farligt alls, inga andra omstörtande . reformförslag framkommo hos de nyliberala än hvad som motionerats vid fserfaldiga riksdagar och delvis vunnit vederb. utskotts nnderstöd. En medlem af klub-I ben, samme person som i arton uppträdtj, såsom kandidat, utgaf under riksdagen en politisk broschyr, hvars permar voro röda — det var det enda röda tal:n upptäckt; i den nyliberala klubben. Ett fel hos del; nyliberala vore dock, att de gjort skilnad I mellan , nyliberala och ,,liberala — men det funnes ju emellertid flera slags liberala. Vid detta valmöte hade ju äfvenl, konservativt-liberala visat sig. Dessa vore dock hvad tal:n ville stämpla med benämningen ,grå — och att de vid mötet från de nyliberalas leder sett ,,det rödaf spöket, vore väl ej så underligt. Då man såge det spöket midt på ljusa dagen, kunde det också synas i en så dålig belysning, som sör tillfället vore rådandel i samlingssalen! (Munterhet). Mötet upplöstes derefter, efter omkring! 1!, timmas samvaro. Profval anstäldes ej; men man kan taga för gifvet, att den öfvervägande majoriteten af mötet fästats med sina sympatier vid hr Hedins kandidatur. . Stockholm d. 29 December. Julhelgen här har förflutit i ,,stilla lugn, icke ens i La Croix salong på maskeraden, Annandag Jul, förekom annat än de vanliga ,makningarna af gräl; det är gudskelof slut med de fordna vilda slags-: mälerierna numera, allt sedan kongl. för-f. ordningen om — — , och annan misshandel, hvilken förordning satte så högt pris på utdelade örfilar och dylikt. Nägotst slädföre att tala om fanns ej, ehuru enl eller annan resp. åkare försökte med sin st gnisslande släde uppegga de många, som ! . helgen kände behof af att vexla sina er-. hållna julpenningar, till trefliga turer åt ( Djurgården o. s. v. Berns salong, som li är oförbrännelig med sina julbazarer, e denna gång ,å la Krolls etablissement isl Berlin med hvilket hr Berns arrangement ej torde haft den aflägsnaste likhet, 1 har haft att glädja sig åt besökande iff många tusental, och larmet och stojet der,h exeqverade förnämligast af, efter hvad man f kunde tycka, de lifvade ynglingar, som if arrangerade anfallen mot den beryktade il Nilssonska läktaren, voro nästan outhärdiga för vanliga öron. Teatrarne togo sigir