Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 3

till den gamle herrn, och han ger mig ett pund, och så skiljas vi åt, mycket nöjda med hvaran. — Har ni sedermera fått reda på hvart damen begaf sig den der aftonen och i hvilket hus hon gick in, medan ni väntade? Ja, men inte förr än i dag. Jag har inte haft tid, och för resten har ingenting påmint mig derom. Jag hade nästan glömt alltihop, tills den der ,,spaande polisen kommer och frågar mig i morse, och då följde jag med honom och visade honom huset. OCabkusken, som tycktes ega ett jovialiskt lynne, nickade småslugt, då han slutade och tycktes nästan missbelåten att draga sig tillbaka för sin vän, den spanande konstapeln, hvilken nu intog hans plats. Detta nyaå vittne berättade fölJande: — Jag beordrades i morse att taga reda på cabkusken, som körde för ladyn på aftonen den 17:de Januari; jag fann honom, N:o 269, och följdo honom genom de små gator och gränder, hvilka han efter tillsägelse hade följt den ifrägavarande qvällen, och slutligen genom de passager der ladyn hade gått. Då vi sramkommo till den större gatan, kände han genast igen den, äfvensom huset. Det var den aflidne mr Levingstones kontor, och dörren genom hvilken hon gått in var mr Levingstones privata ingång. Cabkusken minns tiden noga; han hörde klockan slå medan han väntade på ladyn vid hörnet, och det var precis samma timma då fången, enligt sin uppgift, lemnade mr Levingstone för att lägga på posten det bref, som sedermera har förkommit.