Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 3

om staden, anträfkades på 16 fots djup ett lerskiflerlager af mycket lätt och svart beskaffenhet och i detsamma små bitar af stenkol. Som man vunnit ändamålet med gräfningen. nemligen erhållit vatten, hvilket kom i öfverflödig mängd i det söndervittrade skifferlagret, egnades ej vidare uppmärksamhet åt saken. För tre år sedan, då upptäckten af de Helsingborgska stenkoisgrufvorna skedde, företog sig egaren, jemte två andra p soner, att ett stycke från brunnen gräfva ett nytt hål för att vidare undersöka skifferlagret och se om stenkol funnos. Komne till brunnens djup och i det omnämnda skifferlagret tillströmmade så stor massa vatten, att hålet icke genom handkraft kunde hållas läns, ehuru tre stycken pumpar användes, och bland dessa en i Eskilstuna förfärdigad tryckpump. Arbetet fortsattes dock under en vecka med 10 å 12 man dagligen, utan att man kunde hinna mer än till 18 fots djup och således blott två fot i skifferlagret. De sista två foten arbetades ständigt i 12 fots vatten. Då nu insågs, att man med handkraft icke kunde undanskaffa vattnet beslöts att söka låna en lokomobil att drifva pumpningen med, eller ötvertala en i facket kuunig ingeniör att anställa borrning; men som båda delarne blefvo förenade med stora kostnader och de redan uppoffrat, utom egen tid, 400 rdr, och alla de i företaget förenade erforderliga medel, nedlades alltsammans och ö verlemnades åt glömskan och framtiden. Den sta afton, arbetet fortgick, uppbröts ett skifferstycke, på hvars undra sida var ett lager af stenkol af vid pass ett tums tjocklek och hvilka kol, profvade af en i närheten boende smed, befunnos jullt användbara ehuru något fetare än engelska smideskol. Efter uppbrytningen af nämnde skifferstycke stöttes med jernspett och befanns den undre massan så lös att spettet någorlunda lätt nedträngde. Det tycktes (ja äfven troddes) att man redan funnit hvad man sökte, ty det, som lösbröts, var så lätt, att vattnet sköljde det af spaden, och annat upphemtningsverktyg hann icke att anskaffas, ty mörkret började inbryta. Fyndsökarne, redan öfver måttan lyckliga öfver hvad de funnit, förfogade sig upp, förplägade och aflön sina arbetare samt afskedade dem tills vidare. — Några dagar derefter var hålan igenfallen och arbetet hvilar ännu. Då egaren för en tid sedan fått höra, att man i Östergötland och Dalarne bildat bolag att söka efter bergolja, sade han sig böra försöka bilda bolag för att fullborda den påbörjade upptäckten; men som han är ringa förmögen och ej heller har något kändt namn, ansåg han äfven ett sådant försök fåfängt, Om någon i facket kunnig person ville besöka stället och sedan, genonv hans förordande, undersökning företoges, tror insändaren åtskilliga företagsamma män vara hugade uppofira några fyrkar åt ett så stort företag, hvilket, om det kröntes med den framgång som de: skånska grufvorna, skulle blifva af stort gagn icke allenast sör orten, utan äfven för hela landet, och isynnerhet för statens jernbanor, af hvilka den södra löper förbi platsen. En person, som vistats i Norra Amerika i några år och bland annat arbetat i Pensylvaniens stenkolsgrufvor och oljekällor, försäkrade att här mellan bergen ovilkorligen måste finnas stenkol, ehuru man torde få söka det lager, som lönar bearbeta, på något större djup, ty öfversvämningarne ha troligen varit stora. Lerskifferlagren träda, som bekant är, alldeles i dagen både vid Mösseoch Olleberg, dock äro dessa lager mer och mindre bemängda med svafvelkis, hvilket icke är tallet med den i Sköttning funna, hvilken efter blott genomvärmning blir hvit och låter förbränna sig till falaska, och utan att spraka låter använda sig till och med i smidhärden. Nu, då stor arbetsbrist råder, vore ett sådant undersöksföretag både önskligt och fördelaktigt. ö — Kristianstad. Det Milnerska FanaliseringsOch jernvägsforsluget tycks ändtligen komma vidare. Å ett möte i Kristianstad sistl. vecka meddelades Vägoch Vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande, som tillstyrkte hr Milners förslag, hvilket af K. M:t blifvit faststäldt. Svårigheterna för kanalanläggningen öfver Helgeå till Hedentorp vore icke oöfvervinnerliga, anläggningen kunde icke verka menligt för strandegarne och någon fara för uppdämningar kunde ej uppkomma. Styrelsen berömde jernvägsplanen och ansåg, att den blifvande jernvägen borde stå under statens kontroll. Utlåtandet var undertecknadt af major Remmer. Några små tillägg gjordes af komitterade och antogs af hr Milner. På framstäldt förslag beslöts, enl. Kr. Bl, att nio ombud, eller en från hvarje i företaget intresserad kommun, skulle utses, att å strandegarnes vägnar underteckna kontraktet med hr Milner. — Wexiö. Sen skörd. I Westra Thorsås socken har man i förliden vecka plockat lingon kannetals i häradsskogen. Lingonon ha derefter försålts på torget i Karlshamn. AHi: —