Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1868, sida 2

ska rik flora: På låglandet täckes marken hufvudsakligen af stensplittror eller ligger jorden alldeles naken, såvida ej mossor och lafvar skyla densamma; örterna förekomma blott spridda här och der, ofta bildande smärre tufvor, men att på små, inskränkta fläckar något, som påminner om ängar en miniatur, visar sig (såsom t. ex. vid Isfjorden), hörer till de verkliga sällsyntheterna. Redan den gamle Martens, som i sin 2Sbitibergische oder Groenlandische ReiseBeschreibung getham im Jahr 1671 lemnat de första naturalhistoriska underrättelserna om detta land, fistade sin uppmärksamhet vid de här förekommande växterna, och enhvar naturforskare, som hit anländt, har sedan trampat i hans fotspår. Först genom bearbetning af det genom föregående svenska expeditioner hemförda materialet erhöll man dock en ej blott fullständigare, utan ock från en mängd fel och misstag sofrad Spetsbergs-flora, hvilkens slutsumma utvisade jemnt 100 arter fanerogamer och ormbunkar. Då intet arktiskt land i förhållande till sitt läge kan uppvisa en så rik flora, kunde man knappast hoppas något synnerligen stort tillskott af hittills oanmärkta arter, utan uppgiften tycktes väl snarare blifva den att insamla en större mängd exemplar af redan förut anträffade, hvarvid man kunde såsom rent af opåräknad vinst betrakta den eller de få nya arter, som kunde upptäckas. Förhoppningarne ötverträffades dock äfven i detta afseende, ty ett tillägg af ett dussin för Spetsbergs-floran nya arter måste i sanning anses vara ganska oväntadt. (Forts.)