Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1868, sida 2

till polen, hvilken årstid skulle härför erbjuda den bästautsigten? Utan tvifvel senhösten eller rättare, då ingen höst der finnes, utan vintern omedelbart och helt plötsligt efterträder sommaren, just vid brytningen mellan dessa årstider. Då har sommarvärmen ?) bortsmält och stormarne sönderbråkat det under vintern sammanhängande istäcket, och ny is harjännu ej kunnat bilda sig. Emellertid var denna årstid den enda, om hvilken man saknade säkra uppgifter, beträffande isförhållandena mellan Grönland och norra Spetsbergen — en lucka, som nu under mödor och faror blifvit syld. Och på grund af I denna nu vunna erfarenhet kan man med bestämdhet påstå, att äfven under denna, den mest gynnsamma, årstiden en ogenomtränglig is-barrier hindrar tillträdet till de allra nordligaste regionerna. Låt vara, att — huru otroligt det än är — närmast polen ett öppet haf skulle finnas, — någon väg till Östindien öfver polen kommer säkerligen aldrig att begagnas, ty ismassor, mörker och våldsamma stormar äro hvar för sig fruktansvärda fiender, och detta ännu mer, när de uppträda såsom hvarandras bundsförvandter. Emellertid är — medgifvom det uppriktigt! — polarfrågan ännu ej till fullo löst och blir det ej heller, förrän polen är uppnådd, men deremot ha, såsom vij hoppas, genom , Sophias färd ej ovigtiga bidrag blifvit lemnade till afgörande af sättet, huru detta mål skall kunna uppnås. Allmän var nemligen den tanken ombord på Sophia, att med färtyg nås aldrig polen; en äsigt, som äfven bestyrkes genom utgången af den Petermannska expeditionen, hvilken, oaktadt dess deltagares entusiasm och ihärdighet och fastän dess hufvuduppgift var att, om möjligt, framtränga till polen, ej lyckades nå högre än till 81 gr. 5 min. 4). Antingen få vi derföre för! polens uppnående vänta, tilldess en praktiskt duglig flygmaskin blifvit upptäckt, eller också måste en öfvervintring i de arktiska trakterna företagas med thy åtföljande vandring på isen. Vi tro oss kunna tillägga, att såvida nödiga medel kunna åvägabringas, ej skall en dylik färd stranda af brist på personer, hvilka vilja underkasta sig en öfvervintrings 5) mödor och faror. Kommer en sådan till stånd, tro vi oss ej vara alltför sanguiniska, om vi uttala den fasta öfvertygelsen, att vår kära blågula flagga skall komma att svaja nordligare, än någon menniska förut varit, måhända t. o. m. på sjelfva nordpolen. Innan vi lemna kapitlet om de geografiska resultaterna af ,,Sophias färd, må ett litet tillägg göras, beträffande de föregående svenska expeditionerna. Att under dessa Spetsbergs-kartan vunnit ett helt annat utseende än förut, torde vara välbekant, men den praktiska nyttan häraf torde vara mindre allmänt känd. Ett erkännande deraf kunna vi genast finna i den omständigheten, att de nybildade namnen på en mängd fjordar, uddar, berg 0. 8. v. blifvit allmänt antagna af Spetsbergens egentliga herrar, de norske skeppare, hvilka numera ensamma bedrifva fångst härstädes. Detta erkännande grundar sig tvifvelsutan väsentligen på deras erfarenhet af den fördel, som de genom svenska expeditionerna vunnit ej blott genom förbättrade kartor o. s. v., utan ock derigenom att trakter, som de förr ogerna besökte, nu kunna räknas till deras mest gifvande och eftersträfvade fångstplatser. Så t. ex. fruktade och undveko norska fångstfartyg det storå IIinlopen Strait, ända tilldess det under 1861 års färd blifvit af svenskarne besegladt och kartlagdt; numera besökes det årligen at flera fartyg. I sammanhang med de direkt geografiska undersökningarne stå andra, hvilka lemnat sådana resultater, att vi kunna räkna dem bland de bästa under somma?) På tal om sommarvärme kan jag ej underlåta at göra en liten anmärkning. Mången har uttryckt sin förvåning deröfver, att detta år var ett så ogynnsamt is-år på Spetsbergen, under det att man i Sverge och hela Europa för öfrigt hade en sommar, nastan outbärdelig genom sin värme. Hade det varit ett bättre is-år i polartrakterna, d. v. s. hade ismassorna der ej blifvit qvarliggande, utan af hafsströmmarne förda mot söder, hade säkerligen värmen i sydligare trakter ej blifvit så tryckande — och vårt fartyg kommit ännu något högre upp mot norden. ) ÅÄtven i ett annat afseende torde den tyska expeditionen bestyrka svenska, förr bestridda påståenden, nemligen angående den väg, som företrädesvis bör väljas för att med fartyg kunna framtränga möjligast långt mot norden. Ått detta bäst sker längs Spetsbergens vestkust, bevisas uppenbarligen deraf, att kapten Koldewey fann sig nödsakad att till sist gå just denna väg, sedan de i hans instruktioner föreskrifna längs Grönlands Fler Spetsbergens ostkuster visat sig oframkomiga. 5) Äfven rent vetenskapliga, fysikaliska och meteorologiska iakttagelser af synnerligt intresse skulle under en dylik öfvervintring kunna göras.