Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1868, sida 2

rad röra, jemte ett dunkelt medvetande af det närvarande och hvad det af honom kräfde. Under några ögonblick kände han sig förvirrad, nedtryckt; ett medvetande af något som skulle göras, men hvilket var omöjligt att göra, nästan öfvermannade honom; hans sjelfbeherrskning tycktes vara oåterkalleligen förlorad; då träffade hans irrande blickar plötsligt fången i sin afskrankning. Åsynen af detta sorgsna, hopplösa ansigte träffade hans hjerta, trängde genom hela hans kropp, och hans skakade själssamt kroppskrafter tycktes plötsligt ätervinna sin ursprungliga spänstighet. Ännu en blick omkring sig, lugn och stadig, nu — ett ögonblicks verklig tanke, snabb men redig, och advokaten började sitt anförande. Hans röst var tydlig och hörbar genom hela salen, och ehuru en lätt darrning förmärktes i början, minskades den alltefter som talet fortgick, och försvann snart i de välberäknade, uttrycksfulla tonfall, som funno väg till de lyssnandes hjertan, då de med sanningens hela styrka ljödo äfven för de mest fördomsfulla. Skarpsinniga advokater, redan gamla i sin konst, lutade fram sina perukbeprydda hufvuden för att lyssna och kunde ej finna något att anmärka i sin unge embetsbroders anförande. Ralph gjorde först en kort ursäkt för sin ovanliga bortavaro, hvars orsaker han ör ögonblicket ej ville upptaga domstolens tid med att anföra, emedan de innan kort skulle förklaras genom de vidare förband