Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1868, sida 2

att i detta afseende åtskilliga mindre riktiga föreställningar inom vårt kära fädernesland varit och ännu äro rådande, och att tillfölje häraf uppfattningen af expeditionens resultater är mer eller mindre skef, har jag haft tillräcklig anledning att erfara. Måhända skulle mitt bortkomna bref kunnat i någon mån bidraga till bibringandet af riktiga e föreställningar. Så t. ex. har jag haft tillfälle att höra en så lydande slutledning: expeditionens mål var nordpolens uppnående; detta skedde ej och — alltså är denna cexpedition att anse såsom misslyckad. — Om förlåtelse, premisserna äro ingalunda fullt riktiga och derföre är äfven slutsatsen lika förhastad som oriktig: Nekas kan ingalunda, att enhvar af oss skulle med innerlig glädje hafva trampat på polen, nästan äfven med fara att, liksom Tegnörs oförvägna vise, få frysa der till dommedag; onekligt är äfven att i resans plan ingick att söka framtränga så långt mot norden som möjligt. Men detta var ej resans enda syfte. Äfven antaget, att man t. ex. funnit ett nytt land norr om Spetsbergen eller att man nått t. ex. 85:te breddgraden, så skulle detta ej hafva lemnat synnerligen andra spår efter sig än en liten linia på kartan eller en punkt på densamma med tillsats: ,,höchste v. d. Schwed. Expedit. 1868 erreichte Punktk, såvida ej en möjligast noggrann undersökning samtidigt företagits af de besökta trakternas naturalster och öfriga naturförhällanden. En uteslutande geografisk expedition, utan dermed törenade naturvetenskapliga undersökningar, vilja vi visserligen ingalunda frånkänna allt värde, men nog tyckes den snarare likna en rekognoscering af en fientlig fästning, än densammas eröfring. En likartad tanke har säkerligen legat till grund för alla de svenska Spetsbergsexpeditionerna, äfven den sista, och derföre, äfven om törhoppningarne om stora geografiska resultater visat sig vara alltför sanguiniska, bör man ej förgäta, att äfven andra resultater varit afsedda — och att dessa ej blott uppfylla, utan äfven ötverträffa hvarje billig förväntan, torde med trygghet kunna påstås, särmed vilja vi dock för ingen del hafva sagt, att 1868 års expedition i geografiskt afseende varit utan gagn. För att ej nämna kartläggandet af åtskilliga hittills osäkra kuststräckor (t. ex. det inre af Isfjorden, Prins Charles Forelands Sund, Liefdebay m. m., hamnars upplodande, bestämmande af Beeren Islands form, storlek och läge m. m., och för att ej framhålla det välbekanta faktum, att ,,Sophia, på samma gång hon uppfyllde sin uppgift att ,,gå så långt mot norden som möjligt y), tillika kan göra anspråk på att vara det fartyg, som genom direkta observationer kan bevisa sig hafva varit längst upp mot nordpolen ?), så vilja vi här blott yttra oss om de under vår färd vunna bidragen till lösning af den s. k. polar-frågan. Såsom bekant, har under senare åren rädt och råder tjll en viss grad ännu en stor meningsskiljaktighet bland geograferne, huruvida ett ,,öppet polarhat sörefinnes eller icke. Deltagarne i föregående svenska expeditioner hafva obetingadt ställt sig i deras leder, hvilka förneka tillvaron af ett dylikt, under det att den motsatta åsigten funnit sin ifrigaste och lärdaste försvarare i den bekante d:r Petermann, själen och drifljedern i årets tyska polarexpedition. Ännu för någon tid sedan ansåg han det föga svårare att från Amsterdamön vid Spetsbergens N. V. hörn framtränga till nordpolen, som att segla den ungefär lika långa sträckan från Tromsöe till amsterdamön. Huruvida han ännu fasthåller sin onekligen med lärdom och talang försvarade älsklingsid om ett hvarje årstid segelbart haf kring polen, veta vi ej; att han ej i svenska expeditionens chefer och deltagare kan påräkna några bundsförvandter, är säkert. Genom ,,S0ophias ihärdigt upprepade försök att framtränga norrut bland polarisen hafva nemligen — såsom vi anse — mycket vigtiga motbevis erhållits. Skulle man med fartyg lyckas upptränga 1) Härmed förnekas naturligtvis ej, att det ett annat, hvad isförhållandena angårigynnsammare, år måhända skall lyckas att med fartyg framtränga något nordligare; att det i år ej var möjligt, är alldeles säkert. ?) Möjligt är visserligen, att åtskilliga hvalfångare under sina irrfärder bland isen nått högre än Sophias nordligaste punkt (81? 42), men till följe af bristande observationer kunna dejej styrka, hvarken att ej heller huru mycket detta varit förhållandet. Såsom fullkomliga ,,skeppare-historier måste man anse åtskilliga uppgifter om uppnådda 86 —89 grader. En gammal holländare tror sig t. o. m. seglat ända upp till nordpolen, och en annan har råkat att under dylika irrfärder på fantasiens ocean förvilla sig ända till flera grader norr om nordpolen — naturligtvis en, flygande holländare.