Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1868, sida 2

UTRIKES TYSKLAND. Den preussiska deputeradekammaren uppsköt den 19 dennes sina möten till d. 7 Jauuari. I det sednaste mötet led regeringen ett nederlag, enär Löwes förslag om upphäfvande af förmalningsskatten (som både i Preussen och de annekterade länderna är mycket impopulär) blef antagen med 154 röster mot 134, oaktadt att regerings-fullmäktigen Buchardi hade förklarat, att ministören icke kunde gå in derpå. Det har emellertid väckt ett ännu sförre uppseende, att herrehuset i mötet den 17 dennes med stor majoritet (73 mot 44) förkastat det af deputeradekammaren för några veckor sedan antagna förslaget (af Guerard) angående införandet af obetingad talfrihet i parlamentet. Vid debattens början förordade Bismarck lagförslaget, men flertalet af herrehusets mest framstående medlemmar talade deremot. Bland de häftigaste motståndarne till den parlamentariska talfriheten var Manteuffel, hvilken specielt angrep Bismarcks påstående om, att regeringens eftergifvenhet i denna punkt; skulle bidraga till att förebygga framtida konflikter med deputeradekammaren. Manteuffel yttrade bland annat: För dem, som söka anledning till strid, skall den vara lätt att finna. Hvem som med uppmärksamhet iakttager vår tid, skall lätt förmärka, att den med starka steg närmar sig näfrätten, samt att vi gå ett system till mötes, som utöfvar friheten med tillbjelp af knifstygn och revolverskott. Ett högst märkligt yttrande utaf en medlem af det preussiska herrehuset! GREKLAND. Det har från detta land på sednaste tiden mycket talats om militära rustningar, oaktadt landets hjelpkällor icke äro stora. Grekland hade efter 1865 års folkräkning 1,348,522 innevånare, hvaraf 370,000 komma på Joniska öarne och Cykladerna. Armen bestod 1866 af 11,460 man, och flottan räknade under samma år endast 1 fregatt med 50 kanoner, 2 korvetter med tillsammans 48 kanoner, 1 hjulångare med 6 kanoner och 10 skrufångare med tillsammans 10 kanoner; således 9 krigsskepp med 114 kanoner, förutom en del kanonbåtar och småfartyg. Huru skulle denna krigsmakt kunna mäta sig med Turkiets? Visserligen antogs af nationalförsamlingen i Januari 1867 en lag, enligt hvilken armens styrka under samma år skulle förökas till 31,300 man, men så vidt man vet, har denna lag icke blifvit fullständigt genomförd, på grund af penningebrist. Det berättas från Athen, att krigsministern Spiro Milio har för plan att utfärda ett upprop till allmän landtstorm och hela folkets beväpning. Det lärer vara hans mening att koncentrera en ansenlig styrka på Joniska öarne, bildande en hotande flankställning, i fall Omer Paseha vågar sig in i Akarnien och ZEtolien. TURKIET. Befallningen till de serbiska och rumäniska regeringarne att utvisa grekiska undersåter från sitt land har sina mycket allvarsamma sidor, hvilket äfven uttryckes i många af utlandets tidningar. , Nordd. allg. Åeit. skrifver härom: , Utvisningen af samtliga till en fremmande stat hörande undersåter förutsätter ett krig mellan de respektiva regeringarne, således i det töreliggande fallet mellan Grekland och Porten. Men kriget mellan dessa stater är ännu icke utbrutet. Frågan om krigets inflytande på fredliga personers affärsförhållanden föreligger således egentligen icke ännu. I nyare tider har man dessutom under krig afstått från att utdrifva undersåter till fremmande makter, med hvilka man förde krig. Vi hänvisa till vestmakternas och Rysslands milda förfaringssätt år 1854. ... Hvad särskildt angår Portens order till regeringarne i Bukharest och genom, att det genom de europeiska stormakternas garanti är tillförsäkradt de tvenne nämnda länderna en traktatsenligt fastställd autonomi. Om regeringarne i Belgrad och Bukharest utvisade grekiska undersåterna från Serbien och Rumänien, skulle dessa länder komma i krig med Grekland; men hafva de rättighet att företaga dylika steg utan garantimakternas samtycke? Under det sednaste kriget mellan Porten och Ryssland voro Serbien och Rumänien neutrala. Pariserfreden har icke rubbat, utan tvärtom stärkt dessa länders nationella autonomi. Vi kunna derföre icke underlåta att framhålla, det Serbien och Rumänien genom att vidtaga fiendtliga åtgärder mot utländska undersäter i fredstid löpa fara att Belgrad, blir utförandet deraf svärt deri