Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1868, sida 2

——— —— -—— — ill Italien, och der skall hon nog bli kry gen. England är ett ohyggligt land, tillade han och ryckte på axlarne. Några minuter derefter hade åklagarens ula vittnen aflagt sina berättelser. Dessa vittnesmål hade så tydligt ådagalagt hvem som var mördaren, att en allmän föränlring — med få undaatag när — hade egt rum i de närvarandes känslor för fånsen. I stället för den sorgsne, undersifne mannen, hvars både brott och öde tycktes tvifvelaktiga, såg större delen af denna gapande hop nu endast en hård, skrymtande mördare, som icke fort nog kunde befordras till välförtjent straff. Några voro nyfikna att få höra försvaret, andra undrade om något försvar ens skulle försökas. IIitintills hade ingenting blifvit gjordt från den anklagades sida. Ingen motundersökning, ingen fråga framställd till de vittnande. Nu uppstod en ljudlös paus. Nu borde fångens advokat börja försvaret. Tystnaden fortfor oafbruten under ett par minuter, derefter hördes hviskningar. Bertram sjelf såg sig omkring efter detta ansigte, hvilket han vant sig att betrakta som en bepröfvad väns. Men ingen framträdde; Ralph Iumphrey syntes ej till. Slutligen kom frågan: , Har fången ej någon sakförare? — Jo, mylord, mr Humphrey. En annan paus och derefter följde frågan: ,Hvar är fångens sakförare? Ingen kunde svara derpå. Ombudsmannen hade varit der vid förhörets början, men äfven han hade försvunnit, troligtvis för att uppsöka advokaten, som måste hafva insjuknat plötsligt.