Bref från Stockholm. (Till Handelstidningen.) Stockholm den 17 Dec. Likasom de s. k. Marsoroligheterns slänge och väl spökade i rättegångsrefera terna från hufvudstaden, så synas äfver Ide s. k. Novemberoroligheterna i år kal. slade att spela samma roll. IIvarje dag pliktfällas i poliskammaren och rådstufvu. rätten en hop halfvuxna pojkar till bötesbelopp, som de aldrig i tiden kunna be tala, eller till fängelsestraff — allt fö deltagande i rebelleriet, såsom termer lyder på stockholmsk patois. Deremot af höres ingenting om undersökning vid krigsrätt, rörande det öfvervåld, som af militären begåtts. Man har från sistnämnda håll mycket glorifierat sig öfver, att få eller inga målsegande uppträdt för att beifra dem öfvergångna, våldsamheter, och har deraf velat draga den slutsatsen, att inga våldsamheter blifvit af militären utöfvade. Denna slutsats är emellertid aildeles förhastad. Man behöfver blott ganska litet känna vårt folklynne i allmänhet och stockholmarens isynnerhet, för att man på förhand kunnat säga huru det skulle gå. Så länge svedan ännu satt qvar i kroppen, var hvem som helst färdig att vilja uppträda som anklagare och hämnare för egen och andras del. Men så gingo några dagar förbi, och så tänkte man på obehaget att parera inför domstolen (en äkta stockholmare har för denna sak en afgjord förskräckelse!) — hvad skulle hela verlden säga om, att man varit ute på natten och fått stryk? — och så tog man hvad man fått såsom behållen gåfva. Det är på grund af denna beqvämlighet, hvilken så lätt öfvergår till liknöjdhet för rättvisan, som ingenting från den lidande parteus sida göres för att skaffa upprättelse för den skymf och det persouliga våld, man fått utstå. Att från den andra partens sida ingenting göres, är helt naF rligt, och på det sättet börja våra tappra