flertalet af firmans borgenärer, men då en del a dessa icke ville ingå på ackord och hr Lindhul befarade möjligheten af konkurs för firman med deraf följande overksamhet, bildade han år 1564 en ny firma, under benämning Rob. Lindhult å Co., uti hvilken firma hr L. ingick för 3 och hi Hegaråt för 14. Den sålunda nybildade firmar öfvertog och betalte större delen af gamla firmans äfvensom hr Lindhults enskilda skulder, hvarförutan den nya firman försträckte hr Lindhult och hans äldre firma penningar till ackord med desros borgenärer. Enär emellertid en af gamla firmans borgenärer för sin fordran sökt utmätning uti den egendom, som nya firman köpt och betalt, så hade hr Lindbult, dels för att kunna genom rättegång häfva denna utmätning och dels för att freda nya firmans egendom för andra gamla firmans möjligen återstående borgenärer, ansett nödigt att utträda ur nya firman. Härom inlemnades våren 1866 skriftlig anmälan till härvarande rådhusrätt. Efter denna tid har något nytt aftal melJan hrr Lindhult och Hegardt icke träffats, men gode männen antaga dock för gifvet. att det år 1864 ingångna bolagsaftalet genom tyst öfverenskommelse fortfarit, till stöd för hvilket antagande gode männen åberopa: dels en af hr Lindbult till administratorerna aflåten promemoria af den 25 Juni detta år; dels hr Lindhults förklaring vid sammanträde med en del af hans borgenärer, derigenom han, utan att erkänna sig såsom delegare i firman, likväl åtagit sig personlig ansvarighet för alla firmans skulder; dels hr Hegardts muntliga uppgifter till gode männen, och dels det allmänt kända förbållande, att hr Lindhult varit den egentlige ledaren af nya firmans affärer. Af denna framställning anse gode männen det vara uppenbart, att firman Rob. Lindhult C:isirörelse är att anse såsom fortsättning af den rörelse, hr Lindhult förut bedrifvit under firma Corin, Lindhult Co., hvaraf åter följer, att egentliga anledningen till förstnämnde firmas obestånd är att söka uti det obestånd sistnämnde firma sedan längre tid tillbaka iräåkat. Sedan denna berättelse blifvit uppläst, anmälde kärandeombudet, att han begärt stämning å sysslomännen i firmans konkurs, brr handl. Samson och v. häradsh. Fr. Almån, att infinna sig, medhafvande firmans böcker. Hr Almn var af en tjensteresa förhindrad att inställa sig, men hr Samson åter var närvarande. Han förklarade, att då i stämningen ej uppgifvits hvilka böcker åstundades, hade han ej medtagit några sådana. Såvida rätten ålade honom, skulle han dock förete desamma, men begärde ersättning för kostnaderna. Sedan parterna haft en stunds afträde, resolverade domstolen, att sysslomännen vid nästa rättegängstillfälle skola infinna sig med firmans böcker för det sist förflutna året. Kärandeombudet hade låtit inkalla några vittnen, hvilka hördes och berättade: Bokhällaren A. Lindeberg: att han, som varit anställd på firmans kontor från Okt. 1867 till Juli 1868, under hela tiden ansett hrr Lindhult och Hegardt vara bolagsmän, och att den förre vore den egentlige ledaren af affärerna. Bokhållaren W. Celsing hade varit på kontoret i 17 år. Han uppgaf att hr Lindhult, äfven sedan han utträdt ur firman, deltagit i göromålen enahanda sätt som förut. Huruvida hr Lindult qvarstod som delegare eller blott såsom biträde, hade han ej någon vetskap om och hade ej heller reflekterat deröfver. Hr J. Th. Aubourne: att han den 1 Nov. 1867 blifvit engagerad af hr Lindhult såsom korrespondensförare på firmans kontor. Han hade då trott att hr Lindhult var, om icke hufvudmannen, likväl delegare i firman, i annat fall hade han ej låtit honom anställa sig. Det var först en lång tid efteråt som han fick veta; att äfven hr Hegardt vore delegare. Om affärerna kände vittnet ej något, men han uppgat att han ofta sett vexlar m. m. blifvit skrifna af hr Lindhult och utlemnade till hr Hegardt. Skeppsmäklaren Aug. Leffler: att han under de sednaste åren uppgjort flera befraktningar och andra affärer med hr Lindhult, allt under antagande att hr L. ledde firmans affärer. Omkring ett halft år efter hr Lindhults utträdande ur fIirman hade vittnet dock händelsevis fått höra att så skett samt fördenskull tillfrågat hr Lindhult, vid ett tillfälle då denne besökte honom, om detta utträdande vore sannt. Dertill hade hr L. jakat samt upplyst, att han annonserat derom i Posttidningen. På vittnets tråga hvarför det ej äfvenledes blifvit annonseradt i Göteborgs-tidningarne, hade hr L. yttrat: ,,Det är endast en proformasak alltsammans, hvilket yttrande vittnet förstått så, att han dermed menade sitt utträdande ur firman. Öfverskulten Almen: att han hade haft utslag å L. innan han utträdde ur firman samt hört onom vid ett besök yttra, det detta utträdande skedde för att rädda den lösegendom, som fanns i hans bostad och som tillhörde firman. Vittnet hade alltid ansett hr Lindhult såsom firmans hufvudman. Herr J. W. Söderström: att han, som varit på firmans kontor sedan 1849, blifvit af hr Lindhult i Juli månad 1864, och innan hr Hegardt intogs i firman, erbjuden att ingå i densamma, men att han då ej antagit detta tillbud, emedan han ansåg sig olämplig dertill och fruktade att i alla fall blott blifva ansedd som bokhållare. Skeppsmäklaren J. M. Nordqvist: att han uppgjort flera befraktningsaffärer med firman, dervid hr Lindhult, som i de flesta och vigtigaste fall inledt affärerna, tecknat firmans namn såsom delegare. Vittnet visste ej hvem som var hufvudman och hade ej heller reflekterat deröfver. På svarandens sida hördes inspekt. P. Wesslau i anledning af den i stämningen gjorda anklagelsepunkten, att Lindhult Co. skulle olofligen tillegnat sig och förskingrat ett parti hafre, som af hrr Meyer Co. blifvit sänd till Kongelf för att rias. ittnet berättade att en sådan hafrelast verkligen ankommit till Kongelf, men då den blott varit förpassad till honom och ingen uppgift om hvem den tillhörde medföljde, hade han riat och sedermera sammanblandat densamma med annan hafre, i tro att denna last, liksom alla öfriga, tillhörde Lindhult Co. För inkallande af herr v. häradsh. Almen och böckernas företeende uppsköts detta mål till d. 25 nästk. Januari. Slutligen förekom målet mot herr C. F. 0. Lindhult. Hr L., som var personligen tillstädes, inlemnade ett längre skriftligt svaromål å stämningen, hvilket hufvudsakligen innehöll, att de af hrr Meyer Co. gjorda påståenden om vårdslöst förfarande i konkursen voro falska. Kärandeombudet hade af denna massas sysslomän, likaledes genom stämning, begärt att de skulle förete inför domstolen herr Lindhults böcker; men då sysslomännen, herrar v. häradsh. Colliander och handl. Samson, förklarade sig ej af kallelsen kunnat sluta till hvilka böcker önskades och således ej heller medtagit några, uppsköts äfven detta mål, på begge parternas begäran, till den 25 Januari nästa år. A — Blandade ämnen. Ett justitie-mord. Dagen efter ärsdagen af Napoleons statskupp i Frankrike upptogs till hand333. an Paric JaCnY