Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1868, sida 2

Spela AU åndrå Bangen voro deremot hotvets herrar tillstädes vid en splendid dinr, som konseljpresidenten grefve Frijs gaf till ära för prinsen af Wales, På teatern var folkets glädje öfver återseendet mycket stark, och åskådarne emottogo med jubel prinsessan Alexandra, som alltid varit danska folkets gunstling. Grefve Frijs fest beskrifves såsom i hög grad lyckad: salarne voro bokstafligen uppfyllda med blommor och matsedelns innehåll mycket frestande. Det berättas, att prinsen af Wales vid bordet höll ett tal på danska, i hvilket han bl. a. bad om ursäkt ifall han ej talade språket korrekt och sköt skulden härför på sin lärare — prinsessan Ålexandra. De furstliga gästerna ämna utsträcka sitt vistande här i landet öfver julen, till hvilken, efter hvad som förljudes, förberedes en större fest här i staden. Det kan måhända ha sitt intresse för läsaren att erfara, att uti prinsens af Wales svit befinner sig en gammal skotte, hvilken skall vara en stor virtuos på det i hans fädernesland så omtyckta instrumentet säekpipan. I sin nationaldrägt med de bara benen spatserar han omkring, och under tafflerna står han som oftast bakom prinsens stol och blåser ett slags fanfar på säckpipan efter skålarne. Äfven i en annan af de såkallade ,,highland games, hvari skottarne ba sin styrka, nemligen dansen, skall han ega stor färdighet. Vid samma tillfälle kan jag måhända omtala ett rykte, som cirkulerat i åtskilliga landsortstidningar och går ut på, att konung Carl XV skulle ha uttalat en önskan om att Frederiksborgs slott måtte iordningställas till boning för kronprinsen och prinsessan Lovisa efter deras förmälning. För såvidt detta rykte skulle vara sannt, hvilket jag icke bestämdt vågar ansvara för, så torde denna önskan möjligen vara grundad på de många minnen af Frederik den sjunde, hvilka för konung Carl anknyta sig vid Frederiksborgs slott och som göra det lätt förklarligt, att det kunde vara honom kärt om detta slott blefve hans dotters boning. Emellertid tillägges det, att denna önskan ej kan realiseras, på grund af de ofantliga kostnader, hvilka skulle vara förenade med slottets inredning till bostad. Såsom man måhända torde erinra sig, nedbrann nemligen Frederiksborgs slott för åtskilliga år sedan och kunde endast återuppföras med tillbjelp af en stor nationalsubskription. Oaktadt yttermurarne för längesedan äro uppbyggda, är dock det inre af slottet i ett sådant tillstånd, att det, som sagdt, skulle kräfva betydliga utgifter att inreda detsamma. För närvarande pågår en stor insamling här i staden, i det uti hvarje hus kringbäras listor, på hvilka man kan teckna sig för bidrag till återuppförandet af ett bland landets äldsta och betydelsefullaste minnesmärken, Viborgs domkyrka. Hvad Lunds domkyrka är för Sverge, är Viborgs för Danmark, och det är ett alldeles likadant restaurationsverk som det, hvilket den förstnämnda underkastades åren 1780—84, man nu vill underkasta den sednare. Viborgs domkyrka har isynnerhet sin betydelse såsom ett af våra äldsta nationella och arkitektoniska minnesmärken, likasom den ock är den enda kyrka i Danmark, som har en kryptkyrka. Men sådan kyrkan stod der före 1862, då dess stora bågar remnade och hotade att nedstörta, så att man måste stänga kyrkan, var den endast en vrångbild af hvad den en gång varit; ty de olika reparationer, den undergått, hade hvar och en bidragit sitt till att skämma bort kyrkans ursprungliga yttre. Efter en stor brand, som kyrkan undergick år 1501 och hvarvid dess vackra torn jemnades med jorden, fick den i stället ett par klumpiga, fula torn, och då kyrkan, efter flera genomgångna misshandlingar, år 1726 åter varit utsatt för en stor brand, blefvo hvarken tornen eller den herrliga spiran återuppresta, utan i stället påsattes två små låga och otympliga kalotter. Det insamlades nemligen efter denna brand öfver hela rike; 30,000 rgsdir till kyrkans återuppförande, hvilket helt visst icke var någon stor summa, men byggmästaren, Claus Stallknecht från Altona, förstod måhända alltför väl att få dessa penningar att räcka till. Kyrkan kom nemligen att få sitta imellan, ty för denna summa fick han 1åd till att reparera åtskilliga andra kyrkobyggningar i staden, utom sjelfva domkyrkan. Derför blef arbetet naturligtvis också derefter. Äfven på annat sätt förbättrade denne byggmästare kyrkan. Då graniten, hvaraf kyrkan är uppförd, på åtskilliga ställen lidit något af branden och det skulle blifvit mycket dyrt att utbyta de gamla stenarne mot nya, föredrog han i stället att betäcka stenarne med ett tjockt skal af kalk, som han fastgjorde vid svåra (?-) stycken, hvilka indresvos i fogarna mellan stenarne. Ej heller kryptkyrkan gick fri under tidernas lopp, och den hade nästan gjorts oigenkännelig genom de mångfaldiga skiljerum, hvilka uppförts i densamma af hänsyn till de begrafningar, som företogos deri. Då kyrkan år 1862 stängdes, gaf den fördenskull en alldeles förvrängd bild at den ursprungliga kyrkan. Galleriet i hufvudskeppet var igenmuradt; på hvarannan af de vackra granitpelarne voro klistrade plumpa åttkantiga halfpelare, och klumpiga hvalf hade trädt i stället för det platta hjelktaket. Man stod nu mellan de båda alternativerna att hålla kyrkan stängd och uppföra en ny kyrka, Allan O CA1 333 14 — bD— ———— — — — 1— —