het, och vi önska att i egen person afsluta den nuvarande riksdagen, hvars fruktbringande verksamhet står utan exempel i Ungerns sekelsgamla historia. Under allvarliga och svåra förhållanden hafva vi för tre år sedan inkallat er till lösning af en stor uppgift. Det var vårt gemensamma mål och vår gemensamma sträfvan att lösa alla de frågor, som icke endast under en längesedan förfluten tid, utan äfven sedandess under århundraden varit en källa till misstro, stagnation och konflikter, och änskönt de från fordna tider ärfda fördomarne, vanans makt, den genom händelserna förökade misstrogenheten samt de till utseendet motsatta intressena, har det dock lyckats oss att på ett lyckligt sätt isa den svåra uppgiften. Detta resultat är uppnådt genom det uppriktiga förbundet mellan konung och folk. Denna riksdag har äran att hafva gjort slut på den ovisshet i den politiska ställningen, som tvang nationens ädlaste krafter att förlifva i overksamhet. I st. f. statsrättsliga konflikter mellan vår monarkis tvenne statsterritorier har inträdt ett förhållande af ömsesidig aktning och förtroende. Hvarje af den österrikisk-ungerska monarkiens tvenne statsterritorier styrer, under en förattningsenlig, parlamentarisk regering, på ett sjelfständigt, sätt sina egna allmänna angelägenheter, under det hvarje af de egge statsterritorierna utöfvar sitt förattningsenliga inflytande på de särdeles vigtiga frågor, som angå monarkiens på egge sidor fastställda gemensamma angeägenheter. Sökande och finnande sin tyngdpunkt i sig sjelf skrider monarkien med föryngrad kraft fram på den nya bana, hvars mål är fred och välstånd, men tillika upprätthållandet af den ställning, som denna monarki är kallad att intaga ibland Europas stater. Sålunda är den källa, från hvilken förflutna tiders onda hade sitt ursprung, tillstängd, och öfver den höjer sig ett varaktigt minnesmärke af ungersk trohet, sosterlandskärlek och moderation, hvarom historien redan nu har upptecknat en lång följd af stora och lyckobringande resultater. Till följe af min högtidliga kröning med den af mina förfäder ärfda heliga Stefanskronan, har den ungerska författningen trädt i full kraft. Vi hafva återupprättat den historiska vigten och den historiska betydelsen ataf den ungerska konungatiteln, och vi hysa det trygga medvetandet, att vårt rike icke derigenom blifvit försvagadt, utan tvertom återvunnit sin gamla grundval och sin gamla kraft. Ledd af denna öfvertygelse hafva vi i afseende på utlandet bestämt vår monarkis titel på ett med lagarne och-de lifskraftiga faktorerna öfveronsstämmande sätt. Med Croatien och Slavonien är det, på grund af en bilig öfverenskommelse mellan de ömsesiliga intressena, åstadkommet ett statsrättsligt förbund, hvarigenom det melan de begge brödrafolken i lycka och olycka under sekler bestående bandet blifvit förnyadt. Vi hoppas förtröstansfullt, att den innerliga uppriktigheten i denna öfverenskommelse ånyo skall förena den ungerska och den oroatiska nationen under nya århundraden i hängifvenhet för vårt kungliga hus och det gemensamma äderneslandet. Ungerns och Siebenbärsens förening är nu ett fulländadt faktum, och till följd häraf är integriteten af det neliga Stefansriket bragt till giltighet till ett omfång, som landet icke kunnat glädja sig åt under loppet af öfver tre århundralen. Talets sista del sysselsätter sig uteslutande med Ungerns inre angelägenheter. Kejsaren, som var klädd i ungersk husarzeneralsuniform, uppläste talet med krafig röst och afbröts ofta ataf höga Eljenop. Med särskild enthusiasm belsade mgrarne det ställe i talet, som angår utemningen med Croatien och unionen med Siebenbirgen. Ätven kejsarinnan med svit svervar riksdagens afslutande. SPANIEN. Oaktadt underrättelsen om, att insurzenterna i Cadix gifvit sig på nåd och måd, samt att således de sednaste oroligteterna i Andalusien dermed äro slut, torle det vara af intresse att erfara det närnare förloppet af dessa och hvad dermed jar sammanhang. Så heter det i en korespondes trån Madrid till, ,,Ti1mes den 9 lennes: ,, Situationen i Spanien, som ännu förra veckan syntes tillfredsställande, har edan den tiden helt och hållet förändrat ig. Alla telegrammer, som inträffat från vadix, bekräfta, att insurgenterna, som äro äl beväpnade och hafva godt om pengar, edan första dagen satte sig i besittning f en artilleripark och höllo sedan den igtigaste delen af staden besatt. Den skader, som ligger på redden, har icke unnat bombardera insurgenternas befätade ställning (på rådhuset), enär ett