Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1868, sida 2

Tiden förflöt hastigt, — mycket för hastigt för Ralph, hvilken hade misslyckats i hvarje försök att antingen upptäcka något bevis för Bertrams oskuld nog vigtigt att göra sig gällande inför domstolen, eller att förmå någondera af käranderna att sjelsva vidtaga några åtgärder för att mildra hans dom, i fall den skulle blifva sådan som hvar och en — Ralph inberäknad — blott allt för säkert förutsåg. Hvar och en? — Nej, icke Jessie. Hon bibehöll sitt gamla hopp och en tillförsigt, som hade blifvit allt fastare sedan Ralph åtagit sig saken, och hvilken inga missräkningar, huru hastigt de än följde på hvarandra, tycktes kunna minska, mycket mindre utplåna. Utmattad, orolig och olycklig som den unga flickan kände sig, hyste hon likväl hopp och talade så till Bertram och Ralph samt meddelade dem båda något af sitt sanguiniska lynne. Trots alla Ralphs ansträngningar hade han misslyckats i att öfvertala mr Alfred Levingstone att befullmäktiga mr Ricarbo att tala för Bertram i bådas namn. Allt hvad han kunde erhålla var det medgifvandet, ,att Ricarbo kunde göra som han ville, men han ville ej hafva något att göra dermed, medan Ricarbo afböjde hvarje ätgörande å sin sida i saken, så vida han ej erhöll mr Levingstones speciella uppdrag dertill. Sålunda fanns icke något hopp från detta håll. Ralph underlät icke att vidtaga något