Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 december 1868, sida 2

steg, huru besvärligt i sig sjelf eller föga framgångslofvande det än var, för att vinna full kännedom om hvarje omständighet, icke blott rörande sjelfva målet, utan äfven angående de deruti inblandade personerna, och han sparade ingen möda för att taga reda på Bertrams hela föregående lif. I fall fördelaktiga karaktersvittnesbörd kunde gälla något, så hade han samlat tillräckligt deraf. Ralph hade begifvit sig till byn, der Bertram bott, till dess han fått anställning på mr Levingstones kontor. Presten var densamme, som hade rekommenderat honom till denna plats; — han hade känt honom ända sedan hans spädaste barndom, hade besökt och tröstat hans moder, då hon blef enka, och slutligen begraft henne; kände äfven Jessie, en annan föräldralös församlingsbo, hennes kärleksbistoria, hennes förlofning med Bertram, men icke historien om deras nuvarande ställning och sorger, till dess Ralph Humphrey berättade den för honom. Han syntes ytterligt häpen och nästan lika så förvissad som Jessie om fångens oskuld. Han hade känt och tyckt mycket om mr Levingstone, men han skattade Bertram lika högt och kände dessutom för honom en välvillig beskyddares intresse för sin skyddsling. Han erbjöd sig att genast komma till staden, om han kunde uträtta något godt; lofvade att ofta besöka den stackars gossen och bad ifrigt att få intyga hans karakter, redan innan Humphrey hade frågat honom om han ville göra det; och han grubblade länge öfver de hemlighetsfulla omständigheterna vid mordet samt hoppades allvarligt, att sanningen skulle komma i dagen. i