Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1868, sida 2

Mr Ricarbo, som hade stigit upp, medan Ralph talade, och nu stod på kaminmattan med blicken riktad mot elden, förblef tyst några sekunder efter sedan Ralph hade gjort sin framställning. — Jag finner ingenting att invända mot er önskan, mr Humphrey, svarade han slutligen något afmätt, men jag måste endast afböja att taga någon framstående del i denna sak. Ni finner att jag i detta mål endast är den andre i förhällande till min kompagnon, och derför tror jag ni skall öfverensstämma med mig, att det minst sagdt ej vore riktigt passande, om jag tog en verksam del i hvad ni föreslår. Ralph tänkte otåligt huruvida det var ypassande att hysa dylika etikettbetänkligheter, då det gällde en menniskas lif, men han var för klok att yttra det eller förråda hvad han kände. — Tillåter ni i alla tall, mr Ricarbo, att jag får säga mr Levingstone, att ni öfverensstämmer med mig i att göra något till den olycklige unge mannens förmån? sade Ralph; — och om han äfven skulle tänka så, men önska att ni handlade i denna sak i stället för honom sjelf, skulle ni då ha något att invända deremot? Åter uppstod en paus, hvarunder mr Ricarbo något ändrade sin ställning, och då Ralph för ett ögonblick såg hans ansigte mot dagsljuset, öfverraskades han af dess ovanliga blekhet. Köpmannen tycktes uthärda en våldsam kroppslig smärta med verkligt spartanskt hjeltemod, och deu unge advokaten förebrådde sig sjelf att han sålunda oroade en man, hvars hela yttre förrådde sjuklighet, och hvilken ej