stora saror och hvarest derföre strandningar talrikt inträffa. Här tyckes ett verkligt näste af roffoglar hafva blifvit bygdt, hvilka beskatta de strandade fartygen, under förevänning att berga dem, uppå det mest upprörande sätt. Saken, länge bedritven och känd, har ändtligen blifvit föremål för allvarlig undersökning från engelsk sida, såsom man erfar af den på ett annat rum i dagens blad införda berättelsen i ämnet. Det är den aktade tidningen ,,the shipping and mercantile GazettoF som meddelar denna berättelse, hvilken äfven omnämnes i tidningens ledande afdelning. De omdömen, som här uttalas, äro så mycket mera att beakta, som detta blad, enligt hvad vår londoner-korrespondent anför, är ytterst försigtigt i sina utlåtanden, åtnjutande också, på grund deraf, ett så stort anseende, att mången tvist blir till dess redaktion hänskjuten och bilägges blott på dess yttrande. Hvad tidningen här yttrar innebär alltså en särskild maning till Sverges myndigheter och allmänhet att beifra de existerande ofogen, så att denna skamfläck måtte blifva aftvådd från vår nation. Framför allt synas Gotlands egna innevånare böra vara angelägna att frigöra sig från all medbrottslighet i dessa dåd. Den omnämnda ledande artikeln i ,,the shipping and mercantile Gazette lyder sålunda: Ön Gotland i Östersjön, namnkunnig fordom, emedan den skänkte verlden en samling sjölagar, hvilka lång tid tjenade sjöstaterna såsom ledning, har i dessa dagar förvärfvat sig en ryktbarhet af mycket olika och mycket mindre värdig och hedrande beskaffenhet. För någon tid sedan blef det bekant för Lloyds bergarebolag härstädes, att sjöolycksfall samt strandningar egt rum vid Gotland, hvarvid bergareåtgärderna voro af mycken dubiös och misstänkt natur. Närmare undersökningar lade i dagen bevis på att på Gotland existerade ett organiseradt system att plundra skeppsegare och assuradörer, och att de mest framstående och inflytelserika personerna på ön äro ständiga och lyckliga delegare i affären. Hvarje tvifvel, som kunde uppstå beträffande utsträckningen af denna sammansättning och dess verksamhet, försvann genom en rapport, som mot slutet af förra året inlemnades till ,,the Board of Trade (motsvarande ungefär kommerskollegium hos oss) utaf mr Perry, Storbrittaniens konsul i Stockholm, understödd af en framställning från mr Erskine dersammastädes, som är Lloyds agent. I denna rapport påpekar konsul Perry nödvändigheten af ögonblickliga mått och steg: ratt förekomma fortsättandet af de röfverier, uppehåll, ändlösa konflikter samt processer, förenade med de talrika strandningarne på ostkusten af Sverge. Bergarebolaget här såg sig då om efter medel att möta det onda. Samtidigt hände så, att en mr Gray, tillhörande Board of trade, besökte ön Helgoland, och tyckte bolaget, att det skulle vara af mycken nytta om han utsträckte sin resa äfven till Gotland. Mr Gray gick in derpå och resultatet finner man vid genomläsandet af hans skickligt affattade rapport, hvilken vi i dag offentliggöra med hans namn derunder. Mr Gray, åtföljd af Captain Sceales, en erfaren tjensteman i bolaget, besökte Hamburg, Visby och Stockholm och erhöll visshet om, att alla berättelser om Gotlands bergarebolag, hvilka hade hunnit England, voro sanna, och att oaktadt svenska regeringen och de, som äro intresserade i handel, hade fullt medvetande om det ondas omfång, de hittills varit ur stånd att möta eller undertrycka det. Orsaken härtill är till största delen beroende på den egendomliga beskaffenheten af denna organisation. , När (säger mr Gray) ett fartyg strandar på Gotland, uppträda delegarne i detta skamligt bedrägliga bolag såsom ombud att bevaka de åtskilliga i saken intresserade parternas fördel, och få på det sättet hela utredningen om hand. T. ex. en bolagsman uppträder såsom agent för redaren, en annan för lastegaren, en tredje för assuradörerna, en fjerde representerar konsuln, och slutligen en såsom ombud för bergarne. På detta vis kan man, under ett skickligt föregifvande att bevaka vederbörandes rätt, plundra med god smak. Fartyget, mången gång nytt, kondemneras och säljes för en spottstyfver, ehuru det lidit ringa eller obetydlig skada, och assuradörerna i England, Hamburg och Köpenhamn måste ersätta förlusten. Men detta är ej allt. Vid tvistemål vid bergningar, ifall någon nekar att betala fordrad bergarelön, hänvisas man till domoAtAl antingan ; ViUI Allan AA— KL