Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1868, sida 2

— Ni får svårt att göra det, förmodar jag, sade mr Ricarbo och betraktade för första gången sin gäst, ehuru helt flyktigt. — Möjligt, sade Ralph, — men han är oskyldig, och då jag tror detta, tror jag ifven att hans oskuld skall blifva ådagaagd. — Visserligen, det är mycket välvilligt af er, mr Humphrey, sade mr Ricarbo. — Jag försäkrar er att det gör mig ondt om den unge mannen; men skenet är emot honom, — ganska mycket emot honom; tycker ni inte detsamma? — Det gör jag visst, svarade Ralph, — men likväl kan det inge tvifvel, och förmånen af ett dylikt tvifvel borde, enligt min åsigt, i detta fall rättvisligen tillförsäkras fången. — Mycket rätt, medgaf mr Ricarbo, — men jag fruktar att det är mig omöjligt att hjelpa er i denna sak. — Vill ni hjelpa mig, om ni kan, mr Ricarbo? sade Ralph. — Ja, om jag kunde göra någonting, grundadt på öfvertygande skäl, sir; men ni måste förlåta, att jag ej känner mig berättigad att gifva ett obetingadt löfte. — Det begär jag inte heller, sade Ralph, — jag skulle endast önska att, om vi misslyckas uti att bevisa hans oskuld, ni ville förbinda er och äfven förmå mr Alfred Levingstone förbinda sig att inför domstolen gifva fången ett rättvist vitsord rörande hans föregående uppförande och karakter, samt rekommendera honom till nåd, i betraktande både deraf samt de egendomliga, att icke säga tvifvelaktiga grunder, på hvilka anklagelsen mot honom byilar.