Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1868, sida 2

Mer än en gäng hafva till allmänheten framförts mer eller mindre bittra klagomål öfver det sätt, hvarpå s. k. haveri-affärer bedrifvas på Sverges kuster. När ett fartyg kommer i olycka, så mötes det ej af hjelpande händer, hvilka bidraga att göra förlusten så liten som möjligt, utan fastmer betraktas det som ett byte, hvarpå roflystna hopar slå sig ned, för att deraf taga för sig så mycket som möjligt. Det är de gamla strandvraks-röfverierna, som upprepas i hyggligare form, men ofta med nära nog samma resultat. Dessa skamliga bragder ursäktas gemenligen dermed, att förlusten drabbar icke enstaka privatmän, utan försäkringsbolagen, ursäkter, hvilka dock sakna all giltighet, enär oredligheten är densamma, hvilken än som deraf må drabbas. I öfrigt är det gifvet, att assuradörernas förluster alltid återverka i förhöjda premier på rederier och varuegare. Ingenstädes torde dock denna usla egennytta hafva gått så långt som på ön Gotland, hvars läge utsätter sjöfarande för