Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1868, sida 2

halft dussin af privatbanorna erfordrar, tillfölje af statens räntegaranti, ett tillskott ur vår budget, men dess belopp öfverväges vida af den andel, som staten erhåller af andra rentabla privatbanor. Ett ofantligt kapital är nedlagdt i våra jernvägar, och likväl beklagar sig handelsministern öfver, att vida större preussiska kapitaler gå till utlandet, än som nedläggas i inländska stora industriella företag. Börsen bekräftar detta förhållande, hvars orsaker ännu ej äro tillfyllest utrönta. I ministerns för landthushållningen förvaltning bemärkes mycken förkärlek för hästafveln. ,,Den preussiske hästen, yttrade ministern nyligen, ,har en väsentlig andel i resultaterna af 1866 års krig. Han vill, för att inom landet kunna anskaffa hela det för armåen erforderliga antalet hästar, utvidga stuterierna, anslå flera premier åt enskilda för hästafvelns befrämjande och uppmuntra kapplöpningarne. För sportväsendet göres mången ansträngning, och intresset för detsamma synes också i sjelfva verket hos oss sprida sig till allt vidsträcktare kretsar. En berättigad sensation väckte det tal, med hvilket för ett par dagar sedan justitieministern Leonhardt (år 1866 minister hos dåvarande konungen af Hannover) framlade sina lagförslag för deputeradekammaren. Han vill i Preussen skapa en lagstiftning, som härifrån skall utsträcka sig icke blott till nordtyska förbundets område, utan till hela Tyskland. Han vill göra början med privaträttens utveckling, och han tror sig kunna uttala den öfvertygelse, att de lagutkast, hvilka han förelägger preussiska landtdagen — en hypoteksoch en konkurslag — redan om ett par månader skola vara införda äfven i Sydtyskland. Lika rätt och lag i hela Tyskland — hvilket förföriskt perspektiv! Och detta perspektiv emottogs också i deputeradekammaren med det lifligaste bifall. Justitieministerns ifrågavarande lagförslag utgå på att befria folket från justitsens förmynderskap; de afse, att enhvar må bli satt i stånd att sjelf bevaka sina intressen, att sjelf öfverse sina angelägenheters rättsliga ställning. De utgöra ett förtroendevotum, som justieministern ger folkets bildningsståndpunkt. Om, hvilket knappast är att betvifla, statsregeringen delar detta förtroendevotum, så förekommer det högst underligt, att ministern för undervisningen varit i tillfälle att utarbeta och förelägga landtdagen ett utkast till en undervisningslag,som rentat följer ett motsatt mål. Denna lag skall ordna våra folkskolors yttre förhållanden. Den pålägger kommunerna hela bördan at skolornas underhåll och fordrar härutinnan vida mer, än som hittills användts för detta ändamål; men i stället för att äfven tillägga kommunerna motsvarande rättigheter vid skolornas förvaltning, beröfvar den dem tvertom de rättigheter, hvilka de hittills egt att utöfva. Lagutkastet är mycket långt och utförligt. Ministern hade kunnat spara sig mycket bläck, papper och besvär samt uttala sin afsigt i en enda sats: , Regeringen bemyndigas att i skolorna genom sina organer förfara helt och hållet efter behag; kommunerna, såsom skolornas egare, ha endast att på afstånd se på och att betala. Denna sats, själen i lagförslaget, skulle ha framkallat samma resultat. Lagen. skulle, ifall den — hvilket är omöjligt — antoges af landtdagen, redan derför icke lända skolorna till fromma, emedan den inom kommunerna dödar intresset för skolorna, i stället för att lifva och öka detsamma. Undervisningsoch kultusministern är, såsom af dessa skizzer inhemtas, den ende af ministrarne, som icke sträfvar framåt, utan tillbaka. I skolan vill han sätta oss under sina presterliga revisorers, inspektorers och råds, i kyrkan under fanatiska anbängares af den krassaste ortodoxi förmynderskap. Vi hysa den förhoppning, att grefve Bismarck, som för några dagar sedan åter öfvertagit affärerna i Berlin, skall sätta sitt energiska ord emot dylika tillbakagående sträfvanden inom statsministören. Man kan säga, att Bismarcks återkomst framkallat den allmännaste glädje. Man varseblir med tillfredsställelse, att hans utseende vittnar om återvunnen kraft. En återstod af retlighet i det personliga umsänget skall ännu skönjas hos honom och uppmana till skonsamhet. Ännu för ett par veckor sedan skref han förtroligt till en af ministrarne, att han mycket längtade efter att få återinträda i sin vanliga fulla verksamhet, och han tillade skämtande, att han redan af det skäl ej längre kunde uthärda i sin asyl Varzin, emedan han der af det täcka könet fo m-I