Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1868, sida 2

rare ännu mera intrasslade härfvan, — Bertrams egen orubbliga öfvertygelse, äfve sramhållen af honom vid förhören, att de icke var och icke kunde vara en olyckli, tillfällighet. I sin förtviflan framkastad Humphrey detta såsom ganska sannolik och som en god grund att bygga på, mer William hejdade honom genast. Har hade sjelf trott det en gång, men efter tankan hade öfvertygat honom att det va omöjligt. — Nej, sir, slutade han; — jag kan e säga hvarför, men ju mera jag har försök att minska fasan af hans död, desto fa stare har min öfvertygelse blifvit, att mir arme herre och välvillige vän har blifvi mördad, lika så säkert som att jag är oskyldig. Efter en lång tid tillbragt med att framställa frågor och nedskritva anteckningar rörande åtskilliga punkter, som kunde blifva nyttiga vid den resa öfver detta mörka haf af hemlighetsfullhet, som den stackars Ralph ämnade företaga, afslutades denna sammankomst, och den jörbryllade advokaten tog långsamt kosan till en favorit-all i den vid denna timma nästan öde Temple Gardens, för att der öfverväga allt hvad han hade hört och sett sedan den föregående aftonen, på bästa sätt granska de små resultater, som hitintills hade krönt hans bemödanden, och så fort som möjligt uppgöra sin kommande handlingsplan, medan Bertram som vanligt var öfverlemnad åt sina egna dystra, ensliga betraktelser till den timma då Jessie, och med henne all den glädje, som återstod honom här i lifvet, skulle få tillträde till hans lilla, mörka cell.