Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 2

skådar vid Rhen, tyckas finna sin motsvarighet härstädes. Vid åtskilliga ställen äro tilläggningsstationer, om hvilka just intet är att säga, förrän man stannar vid trädgårdarnes stad — det lilla i grönt inbäddade Grenna — af hvilket man från sjösidan ej ser annat än lummiga och höga träd och vid foten af dessa — boningshusen, skönjbara endast genom rökpelarne, som uppstiga mellan trädens löfrika kronor. Men signalen ljuder och vi göra oss åter klara ast plöja Vetterns vågor. Inom några timmar se vi nordens Venedig — Jönköping, hvars romantiska läge mellan och, man kan nästan säga, uti trenne insjöar gjort staden så ryktbar. Man kan knappast tänka sig en vackrare anblick än den som man har i det ögonblick då man ser Dunkehallar och ångaren sakta framskrider för att klargöra till anläggning vid stadens hamn. Men hur mycket man än tjusas och formligen tvingas att oafbrutet se sig omkring, upptäckande alltjemt nya och omvexlande taflor af hänförande skönhet, måste man dock lösslita sig ifrån dessa betraktelser för att lyssna till ropen: Vill herrn ta in på botellet? Det bär utaf, och inom kort befinna vi oss på ett hotell, som fullt motsvarar nutidens fordringar på ett dylikt etablissement. Proprietet, ordning och ej obilliga priser: se der förmåner som hotellet obestridligen eger. Rummen äro i allmänhet väl möblerade, ja, t. o. m. luxuriöst; restaurationen, konditoriet, allt är inrättadt så, att resande med ej allt för öfverdrifna anspråk böra känna sig tillfredsställda. Då mitt vistande i staden endast var bestämdt till en eller två dagar, beslöt jag att egna denna tid till att bese de industriella anläggningarne, af hvilka i Jönköping finnas flera och deribland en, som burit svenska namnet öfver hela verlden, nemligen Tändsticksfabriken. Denna förtjenade onekligen en utförlig beskrifning, men en dylik anser jag mig ej kunna lemna, hvarföre jag inskränker mig till att helt kort omnämna, det man i de minsta detaljer här spårar de outtröttliga och rastlösa bemödandena till att utveckla fabrikationen och göra den värdig det stora förtroende som den åtnjuter. Att se ett lager af 40,000 rdrs värde, bestående af aspvirke i stora stockar, är redan någonting ovanligt, och det lönar mödan att gå igenom fabriken och se, huru medelst maskineri dessa stockar förvandlas till de hos oss brukliga små och välkända tändstickorna. En maskin splittrar stocken, en skär den i spånor och en annan delar dessa i stickor, som sedan föras till doppning för att derefter torkas och bundtas. Sjelfva elddonen, såväl kapslarne som lådorna, formas äfven genom apparater och sullbordas sedan medelst handarbete. Man kan göra sig ett begrepp om denna storartade industri, då dagligen ej mindre än 260,000 elddon af olika slag utgå färdiga till försändning. Byggnaderna intaga en storartad utsträckning, och då man ser endast det yttre, skulle man ej tro, att dessa uppförts blott för en tillverkning af något så obetydligt, som tändstickor. En annan iakttagelse åter från det inre af fabriken är den utmärkta luftvexlingen i arbetslokalerna, hvilken öfverträffar allt hvad man finner i dylika etablissementer, emedan man här samvetsgrannt tagit i betraktande arbetspersonalens välbefinnande. Den nuvarande disponenten å stället, hr Hay, prisas allmänt såsom den, hvilken värdigt fortsatt och utvecklat hvad de bekanta bröderna Lundström grundlagt. I den nya Munksjö-asfaltpappfabriken har staden också en anläggning, som är i framåtgående. Munksjöpappets långa banor äro redan kända, ja snart oumbärliga öfver hela landet, och då vi se de ofantliga förråden at råmaterialier och sedan genomgå det inre, der hundratals arbetare dagligen äro sysselsatta med tillverkningen af alla de olika papparter som här göras, så ha vi ett glädjande vittnesbörd om att här är ett företag som bär sig. En tur till Husqvarna — gerärsfaktoriet — ja, hvarför inte? Välan då, en god vän spänner för sitt åkdon, och vi taga plats. Vägen, som vi fara, är särdeles vacker, och då vi närma oss stället, äro vi åter i en af dessa natursköna trakter, som man icke glömmer, när man en gång sett dem. Gevärsfaktoriet förefaller ej särdeles tidsenligt, då vi se huru fabrikationen här tillgår och jemföra den med hvad vi sett såväl i vestern som östern. De i närheten belägna sammanbygda små och oansenliga arbetarebostäderna gifva ej heller någon behaglig anblick. Men man försonar sig med dessa missförhållanden, då man bestiger en höjd, hvarifrån man har — AA ss as