Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 2

detta mål, och hvilket försvarssätt ni skulle anse bäst att använda? — Ah, det vet ni bäst, svarade mr Northurst. — Ni är naturligtvis väl betald, tillade den skarpe lagkarlen, som visste ganska väl att Ralph ännu icke hade haft något mål, — annars skulle mitt råd vara att lemna saken som den nu står. — Ni anser således att det ej finns en skugga af tvifvel rörande fångens brottslighet eller fällande? sade Ralph. Ja, sir, icke den minsta, svarade han. — Hela saken ligger i öppen dag, så klar som den kan vara, — den enklaste sak jag någonsin hört. Mannen bestjäl sin principal, finner att stölden måste bli upptäckt, dödar honom och intages derefter af fasa; stannar qvar som en dåre, arresteras, och ehuru det finns omständigheter nog att fälla honom, gör han sin sak fullkomligt hopplös genom sitt eget opåkallade erkännande, i stället för att hålla sin tunga, hvilket en person med det minsta förstånd skulle ha gjort. — Anser ni ej att just denna omständighet talar till hans förmån? sade Ralph. Mr Northurst ryckte på axlarne, möjligen öfver att en advokat kunde ett ögonblick föreställa sig, att en jury skulle taga det i betraktande; möjligen öfver den bristande menniskokännedom, som den unge advokatens fråga förrådde. — Jag måste säga nej, sir. Det kan inte dra honom ur knipan numera. — Kan ni inte finna något slags smyghål? envisades Ralph, — någon rättsgrund, på hvilken man kan stödja möjligheten af hans oskuld? — Många af de sistnämnda, svarade