Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1868, sida 2

kris. Charles de Lacombe offentliggör i .Gazette du France en karakteristik af den aflidne och meddelar ställen ur ett bref, i hvilket han kort före sin död yttrat sig angående de nästa valen. Berryer skref: ,,Sammanhållningen af alla vältänkande män, som äro vänner af friheten och ordningen, är för alla en bjudande pligt under den sorgliga ställning, i hvilken de franska intressena befinna sig så väl i afseende på landets inre angelägenheter, som dess yttre förhållanden. Dessa intressen sättas med hvarje dag alltmer och mer på spel. ... Efter de revolutioner, som vårt olyckliga land sedan början af detta århundrade genomgått; efter störtandet af så många regeringar, är det icke möjligt att förutse formen och arten af den regering, som skall framgå ur en ny kris. Allt är möjligt, men hvilken regeringsform, det än skall blifva, som segerrikt framgår ur stormens dagar, så kan endast den regering blifva beståndande, som antager och ärligt utför de politiska friheterna. Den konstitutionella regeringen skall vara framtidens lifsoch grundlag. Kejsardöme, konungarike eller republik kunna endast med heder bestå, om de tillförsäkra landet ,Sjelf-government genom fritt valda deputerade. ... Detta är Berryers politiska testamente. ENGLAND. Utom den ,, mörka punkten i Orienten har en annan sådan visat sig från ett håll, der man nu minst väntat sig den. Både Disraeli och Reverdy Johnson hafva, som bekant är, i en mängd tal förkunnat för England och hela verlden, att den långsamma Alabama-frågan var så godt som fallkomligt utjemnad. Att denna uppfattning varit något förhastad framgär af följande artikel i den franska ,, Mem. dipl. af den 4 dennes: I det ögonblick, då den under inbördeskriget i Förenta Staterna uppkomna tvisten mellan dessa stater och England synes i princip afgjord genom den mellan lord Stanley och Reverdy Johnson träffade kompromissen, mottaga vi från London den öfverraskande underrättelsen om, att allt är på nytt tvifvelaktigt. Vår korrespondent, hvilkens pålitlighet är känd, meddelar oss nemligen, att oantagliga anspråk från regeringen i Washington hota att tillintetgöra det mellan den engelske utrikesministern och representanten för Förenta Staterna uppgjorda arrangementet. Sedan Seward hos det nuvarande engelska (Disraelis) kabinettet hade utverkat det, som han förgäfves hade anmodat lord John Russell och grefve Clarendon om — nemligen uppdragandet-af reklamationerna angående fartyget Alabama till en blandad undersökningskommission — påyrkade han, att kommissionen skulle sammanträda i Washington i st. f. i London. Lord Stanley gick äfven in på denna framställning; men nu motsätter sig den amerikanske statssekreteraren mycket bestämdt, att den omtalade kommissionen vidtager det slutliga afgörandet om de många och betydliga anspråk utaf engelska skeppsredare och handlande, angående det olagliga beslagläggandet och kondemnationer af fartyg och laster, som tillhörde engelska undersäter. Enär beloppet af dessa fordringar uppgår till flera millioner p:d st., kan man lätt förstå, att lord Stanley, som är i begrepp att lemna utrikes-portföljen (han hade icke lemnat den, då detta skrefs), icke vågar afsluta en konvention, som af det tillkommande parlamentet skulle blifva ansedd som en kapitulation och icke skulle undgå att blifva förkastad. Art. IV i det af lord Stanley och Reverdy Johnson antagna förslaget till konvention var affattad sålunda: , Kommissarierna bemyndigas att yttra sig öfver reklamationerna af den kategori, som omtalas i den officiella brefvexlingen mellan de två regeringarne, som har rubriken: , Alabamareklamationer; men innan någon af dessa reklamationer tages i betraktande, skola de tvenne höga kontraherande parterna beteckna som våldgiftsman angående dessa reklamationer suveränen i någon vänskaplig stat, hvilken reklamationerna af denna kategori skola föreläggas, så vida kommissarierna kunna bli eniga om en framställning derom. Hittills ha de tvenne regeringarne icke kommit öfverens om valet af den suverän, åt hvilken frågan skulle öfverlemnas; England ville hafva konungen af Preussen, och Förenta Staterna kejsaren af Ryssland. Det är icke något afundsvärdt arf, som det nya kabinettet skall öfvertaga uti Alabama-frågan. Om man kastar en blick på personalen i det nya underhuset i dess helhet, så finner man högst betydliga förändringar. Ungefär hvarje tredje medlem deraf är en nykomling, ty af 658 underhusmedlemmar äro 223 nykomlingar. 22 —