Uöteborg d. 5 pecember. Staden och Länet. En börda, som tynger en menniska till jorden, kan vara ganska lätt, om den fördelas på flera. Detta gäller i hög grad om den förrättning, hvilken härvarande Tillsynings-förening åtagit sig och hvilken dess ledamöter hittills utfört med outröttligt nit, mången kanske utöfver sina krafter. Man hade ingen aning om, då föreningen bildades, att dess uppdrag skulle blifva så omfattande som det sedermera blifvit. Det svåra och demoraliserande tiggeriet på våra gator, serdeles vid jultiden, ansågs hafva sin hafvudsakliga grund i okynne, hvilket endast kunde mötas i dess källa — i hemmen. Så borde allmosor lemnas der, men icke på gatorna eller vid dörrarne åt kända och okända! Men de kunde väl ej vara så många, dessa hem, från hvilka de tiggande qvinnorna och barnen utgingo, då fattigvården här verkar i stor omfattning. Ett antal varmhjertade fruntimmer ville våga försöket, att i någon mån afhjelpa det onda, genom att utföra hvad fattigvården ej förmadde, nemligen tillsyn i allmosetagarens. hem, hvartill kom beredande at arbetsförtjenst åt de mest blottställda qvinnorna. Saken omfattades med välvilja och rikliga bidrag i penningar lemaades. Snart visade det sig likväl, att det onda egdd ett långt större omfång än man föreställh sig, hvilket naturligtvis också väsentligen berott på de för arbetsklassen svåra F år, som sednast inträffat. Så till