andet! hvilket beledsagades af ett 3-saldigt hurr hvarefter sängföreningen ackompagnerad af musik kåren uppstämde folksången. Slutligen satte sig festtåget åter i rörelse oc marscherade till kyrkan. Då musiken upphörd rg, klockringninz. Detta var en syn, hvar like här aldrig förr varit sedd. Festtåget me sina fanor och standarer, omgifna af en ofåkneli folkmassa, upptog nästan hela den flera tusen al nar långa vackra Kyrkogatan, från torget till kyr kan. I kyrkan mottogs man af koralen: Vå Gud är oss en väldig borg, som utfördes af sång föreningen, biträdd af orgeln. Efter en kort bön hvarefter sista versen af samma psalm afsjöngs satte sig tåget åter i rörelse, och sedan de utan för kyrkan ånyo uppställts och ordnats, marsche rades, under flygande fanor och klingande spel denna gång Kungsgatan utföre till rådhuset, de ett musikstycke utfördes, hvarefter festtåget upp löstes och festens slut tillkännagafs medelst 3 ka nonskott. Under festen voro alla handelsbodar och verk. städer stängda. Kl. 2, då festtåget upplöst sig, samlades et stort antal menniskor till en annan fest i sparbankens hus vid Storå torget, der staden då ga middag för omkring 300 personer. Det var fattigvårdsstyrelsen, som här med en god och varm måltid bespisade alla stadens fattiga äfvensom sådane kringvandrande, som tillfälligtvis uppehölle sig i staden. På aftonen kl. 6—7 var estraden Fulonn enskild persons omsorg illuminerad med ulörta lampor, hvilket tog sig ganska bra ut. och voro samtidigt äfven många hus omkring torget ilkluminerade. Från Malmö skritves i ,Snäll-Posten för i Thorsdags: Skarpskyttekåren, borgaresångföreningen och arbetareföreningen firade förliden Måndag gemensamt Karl XII:s minne. Kl. 9 på aftonen samlades de särskilda kårerna under sina fanor och bildade fyrkant midtpå stortorget. Efter afsjungandet af: , Viken tidens flyktiga minnenhöjde hr fabrikör Lejsander ett lefve för hjeltekonungen, hvarefter uppstämdes: ,Kung Karl den unga bjelte och ,,Hör oss Svea! Annu ett lefve höjdes för konung Karl XV, och folksången spelades. Under tiden afbrändes bengaliska eldar. I handtverksklubbens lokal var en transparang anbragt, framställande Karl XII:s samma dag i hufvudstaden aftäckta staty. Arbetareföreningens läslokal var illuminerad, och föreningens ordförande hr Forsen höll der tal med anledning af dagens betydelse. Ansenliga folkmassor böljade om aftonen genom gatorna, Från Norrköping skrifves i ,,Norrk. Tidningars Arbetareföreningen underlät icke att fira minnesfesten öfver Karl XII, Sverges Bayard, men hade framskjutit tiden en dag, till den 1 December. Inför en talrik åhöraresamling . öppnades festen af den s. k. Möllerska orkestern med Kallivodas 1:sta konsert-ouvertyr i D-dur. Derefter uppträdde arbetareföreningen genom sin sångafdelning, som utförde flera af våra välbekanta fosterlandssånger: ,,Fanmarsch, Svea m. fl. Föreningens vice ordförande framträdde derefter och höll ett kort föredrag öfver bjeltens lefnad, hvarvid han berörde de vigtigaste tillaragelserna under den sällsamme mannens bragdrika och äfventyrliga krigarbana ; täckelset uppgick ännu en gång och fram stod konungens bild, en kopia af det Molinska originalet, som dagen förut aftäcktes i Stockholms kungträdgård. Från Lund skrifves, utom hvad som förut berättats, att bland de många tal, som på aftonen der hållits, var äfven ett af prefessor Blomstrand för Finland, Sverges gamla syskonland, som lika mycket deltog uti moderlandes ära och bidrog till dess framgångar, som det med trohet delade dess mödor, nederlag och lidanden. Med de varmaste ord framböll talaren båda dessa sidor af Finlands historia och fäste särskildt uppmärksamheten på, huru likväl Finlands förnämsta storhet ligger uti den tysta men ihärdiga kamp, som det sedan skiljsmessan från Sverge fört med det mäktiga czarriket, hvilket fjettrat det vid sig med politikens yttre band, men som aldrig lyckats nedtysta dess fria ord, dess öppet uttalade önskningar eller förmått hämma dess utveckling på egen hand, oaktadt Ryssland mot andra eröfrade länder pjort all sin makt gällande och inom det olyckliga Polen till och med tagit modersmålet ur munnen på de besegrade. Liksom prof. Blomstrands tal förut under aftonen, så väckte äfven detta stal en allmän hänförelse hos de närvarande, och många vore väl ej de, som icke kände sig tilltalade af de på en gång manande och gripande ord, med hvilka talaren skildrade all den magt emot förtrycket, som står den svage till buds, när han hemtar styrka ur sitt nationalmedvetande och sin bildnings allra innersta. — Ett svar härpå framfördes af en närvarande finne, agronomen Cajander, som trodde sig kunna försäkra de närvarande, att minnet af Karl XII firades i Finland med lika varma hjertan som i Sverge, ätven om icke läpparne vågade bekänna det. Y